Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Temperaturstrålningens spektrala fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
936
LJUSET.
p o t e n s, Å5, så får man ett mått, Ei’ X5, som enbart bestämmes
av produkten ÅT mellan våglängden och absoluta
temperaturen.
Om man således grafiskt registrerar den svarta strålningens spektrala fördelning
på så sätt, att man i vågrät led avsätter produkten ÅT mellan våglängd och temperatur
samt i lodrät led avsätter produkten E), • A5 mellan emissionsförmågan och
våglängdens femte potens, så erhåller man
som ersättning för alla kurvorna i
fig. 800 den enda kurvan i fig. 801,
och det är således möjligt
att med en enda kurva
fullt ut känneteckna den
svarta strålningens
egenskaper för alla
temperaturer och alla våglängder.
Det matematiska samband, som
denna kurva giver mellan Ei • Å5 och
ÅT, utgör den universella
strålnings-lagen, enligt vilken den svarta
strålningen kan beräknas för varje
temperatur och varje våglängd.
Av mätningar har framgått att
kurvan i fråga måste ha det utseende,
som synes av fig. 801, att den
således ständigt höjer sig för växande
våglängd. På denna kurva är med
en ring markerad den punkt, som
svarar mot samtliga topparna på
kurvorna i fig. 800. Dessa toppar
svara mot olika våglängder, Amax, för olika temperaturer men motsvaras alla av ett
och samma reducerade våglängdsvärde, AmaX • T, som således är konstant. Man kan
därför säga, att Wiens förskjutningslag innebär, att
vid varje temperatur T är den svarta kroppens
utstrålning intensivast för en viss våglängd, Amax, vilken
bestämmes därav, att Amax -T är en universell konstant.
Genom mätningar av de tyska fysikerna O. Lummer och E. Prtngsheim (1899)
erhölls som medelvärde på denna universella konstant värdet 0.294, enligt moderna
mätningar har man fastslagit Xmax • T = 0.288 cm • grad. Av detta följer att om absoluta
temperaturen ökas till det dubbla, så kommer våglängden för strålningsmaximet att
minskas till det halva, så att den starkast lysande delen av den svarta kroppens
spektrum således förskjutes åt den violetta sidan med stegrad temperatur. Det är
denna intensitetens förskjutning i spektret, som givit upphov till att Wiens lag
kallas förskjutningslag. Fig. 802 giver en direkt bild av intensitetsmaximets
förskjutning i spektret, och det är i anslutning härtill man bl. a. kan bestämma solens
temperatur. De mätningar man gjort av solens strålning (se sid. 916) giva vid handen,
att strålningsintensiteten har ett maximum vid en våglängd om c:a 5 • 10~5 cm. För en
svart kropp skulle detta enligt fig. 802 motsvara en temperatur mellan 5 500° och 6 000°.
Fig. 801. Samband mellan »reducerad» emissionsförmåga
• X5) och »reducerad» våglängd (ÅT).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
