Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Optiska instrument - Linsers avbildningsegenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPTISKA INSTRUMENT. LINSERS AVBILDNINGSEGENSKAPER.
957
Sfärisk aberration. Eftersom ett ljusknippe från en lysande punkt efter brytningen
i en lins sprides efter en hel brännyta i stället för att samlas i en enda
bildpunkt, kan en avbildning med hjälp av sfäriska linser aldrig bli korrekt. Ställer man en
skärm i vägen för ljuset, kan man, om ljuset kommer från en enda punkt, i lyckligaste fall
uppfånga kaustikans spets och få en enda bildpunkt, men vid ett föremål med
utsträckning förefinnes knappast någon utsikt att uppnå, att samtliga föremålets punkter
avbildas som punkter, ty skär bildplanet spetsen till en punkts kaustika, så skär den
troligen icke de andra punkternas kaustikor i dessas spetsar, ja, det är icke sagt, att de andra
kaustikorna ens ha spetsar utan blott insnörningar.
I bästa fall komma ett föremåls punkter att avbildas som små cirklar, men äro
dessa tillräckligt små, så synas de för ögat som punkter, och avbildningen kan göras
ganska tillfredsställande. För att begränsa en kaustika till att blott omfatta en spets
(eller insnörning) och dess närmaste omgivning kan man använda sig av bländare, men
denna utväg är icke så särdeles tillfredsställande.
I värsta fall, när linsen står någorlunda snett i förhållande till de infallande strålarna,
kommer bilden på ett mot linsens huvudaxel vinkelrätt plan att bredas ut, så att den
liknar en komet med en starkt lysande
kärna och en svagare lysande svans.
Denna förvridna avbildning, som kallas
koma, kan vem som helst iakttaga genom
att med ett i förhållande till solstrålarna
snett ställt glasöga avbilda solen på ett
ett vitt papper. Fig. 819 visar en genom
koma vanställd bild av en stjärna,
uppkommen på grund av att linsen i
teleskopet blivit dåligt centrerad.
Den förste som mera ingående
undersökt den sfäriska aberrationen och
dess betingelser var Cartesius, och han
kom till den slutsatsen, att man icke
borde begränsa glaslinserna med sfäriska
ytor utan i stället söka andra rotationsytor med lämpligare egenskaper. Cartesius
som framför allt ville åstadkomma glasögon med stort synfält uppfann också vissa
härtill lämpliga ovala ytor, cartesiska ovaler, vilka förmedla aberrationsfri avbildning.
Cartesii uppslag vann icke någon anslutning, förmodligen därför att linsernas tekniska
utförande möttes av svårigheter. En sfärisk lins kan lätt göras genom slipning för
hand, ty slipar man runt i alla möjliga riktningar med ett rundat slip verktyg, jämnas
alla ojämnheter ut av sig själva, så att ytan blir sfärisk. Vid maskinslipning kommer
rörelsen däremot alltid att upprepas efter ett visst antal motoraxelvarv, och dylik
slipning blir ej så fulländad som handslipning på grund av de periodiskt
återkommande ojämnheterna.
De vanliga glasögonens linser äro i allmänhet så tunna, att man någorlunda kan
reda sig med sfäriska linser. Men för personer, vilka lidit av starr och fått ögon linsen
bortopererad, krävas betydligt starkare linser, och då visa sig sfäriska linser ytterst
olämpliga på grund av sin aberration. Den svenske ögonläkaren och teoretiske
optikern, nobelpristagaren Allvar Gullstrand (1862—1930) har inlagt stor förtjänst vid
utredningen av optiska avbildningsmöjligheter, och han slog bl. a. även in på den carte-
Fig. 819. En stjärnas böjningsbild, uppvisande
olika grader av koma, som härrör från dålig
centre-ring av objektivlinsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
