Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Optiska instrument - Linsers ljusöppning - Moderna instrumentkonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPTISKA INSTRUMENT. MODERNA INSTRUMENTKONSTRUKTIONER. 961
69 °5 — 1.42 vid homogent immersionssystem. Vi skola i samband med olika
objektivkonstruktioner sedermera se, hur aperturen växlar inom ganska vida gränser.
På 1830-talet upptäckte engelsmännen C. R. Goring och A. Pritchard, att de
finaste detaljerna hos ett mikroskopiskt preparat endast under vissa gynnsamma
be-lysningsförhållanden kunna särskiljas i mikroskopet vid stark förstoring. I första hand
verkar en stor bländareöppning hos mikroskopet gynnsam, men även belysning från
smalare ljusknippen ger skarpa detaljer, ifall ljusknippet inkommer snett i förhållande
till mikroskopets axel.
Först 1874 fick man förklaringen till dessa iakttagelser genom teoretiska
undersökningar av E. Abbe och oberoende därav även av H. von Helmholtz. Bägge ansågo
orsaken till mikroskopets växlande upplösningsförmåga ligga i ljusstrålarnas
inter-ferens och därmed sammanhängande ljusböjningsföreteelser. En lysande punkt synes
icke som en lysande punkt utan som en liten lysande cirkelyta omgiven av en rad
lysande cirklar (se fig. 809), vilkas ljusstyrka dock ganska hastigt avtager ju längre ut
de befinna sig. Diametern på den inre lysande cirkelytan beror av bl. a. ljusets
våglängd. Bilden av ett med fina detaljer utrustat mikroskopiskt föremål kommer därför
att danas under interferens av ljusstrålar, och interferensresultatet beror både av ljusets
våglängd och av öppningen hos de ljusknippen, som härvid äro i spel. En ingående
teoretisk analys giver vid handen, att om våglängden hos det ljus, som belyser det
mikro-skopiska föremålet, är 2 och om aperturen hos det mikroskopiska objektivet är a, så
kunna två punkter hos föremålet endast särskiljas, om deras inbördes avstånd är större
än Xf2a. Bråket k/2a kan således tagas som mått på mikroskopobjektivets upplösande
förmåga.
Moderna instrument konstruktion er.
De optiska instrumentens linsgrupper. I ett föregående avsnitt av läran om
ljuset ha de flesta optiska instrument blivit omnämnda och deras principiella
verkningssätt klargjort. När vi nu gå att fördjupa studiet av dessa instrument och deras
moderna konstruktionsformer, kunna vi därför låta konstruktionsdetaljerna och deras
funktionella företräden stå i förgrunden.
De optiska instrumenten bestå vanligen av två linsgrupper och vissa andra detaljer
i form av prismor, nicoler, belysningsanordningar o. dyl. Men den del av instrumentet,
som avser att samla ljuset och påverka ögat, är som sagt bildad av två linsgrupper. Den
mot ögat vända linsgruppen, som ofta sitter i en rörlig fattning, kallas okular och
tjänstgör som lupp. Okularets synfält måste inställas skarpt för varje observatör, och
eftersom ögonen växla individuellt, måste okularets fattning vara rörligt ställbar direkt för
hand eller med en eller flera ställskruvar. Den mot ljuskällan eller det belysta
observa-tionsobjektet vända linsgruppen kallas däremot objektiv. Vanligen äro även objektivets
linser sammanbyggda i en gemensam fattning. Okular och objektiv i lämpliga
fattningar saluföras vanligen lösa av de ledande optiska firmorna.
Okular. Det mot ögat vända linssystemet, okularet, har till uppgift att giva en
tillräckligt korrekt, förstorad skenbild av objektet. Okularet tjänstgör således som
lupp. Men eftersom man eftersträvar en avsevärd förstoring med okularets hjälp och
förstoringen medför försvagning av ljustätheten, måste man även på detsamma ställa
61—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
