Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Optiska instrument - Moderna instrumentkonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
964
LJUSET.
i
Fig. 826. Modernt mikroskop.
d) skruv för grovreglering av
tubens avstånd från
objektbordet, &) skruv för finreglering av
avståndet, c) okular, d) tuben,
e) objektiv, f) objektbordet,
g} kondensor, K) handtaget till
irisbländaren (jmfr fig. 820),
k) spegel (jmfr fig. 834).
Mikroskopobjektiv. Mikroskopobjektiven måste fylla synnerligen höga krav, då
det gäller avbildning i smått; bildytans krökning och någon distorsion spela mindre
roll, men däremot är den kromatiska aberrationen besvärande, så att även det
sekundära spektret hos en korrigerad lins kan medföra olägenheter. Sinusvillkorets stora
betydelse har här redan tidigare omnämnts. Förstoringen spelar en stor roll, och man
använder olika objektivkonstruktioner för olika förstoringar.
Fig. 825 visar i naturlig storlek längst till vänster
ett Huygens’ okular för 5 ggrs förstoring och i undre raden
till höger dels en kondensor och dels ett Huygens’ okular
för 10 ggr förstoring. Till höger i övre raden synas tre
olika objektiv och deras avstånd från det som en fin
vågrät linje markerade täckglaset, det glas mot vars undersida
föremålet fästes. Objektiv A för 8 ggrs förstoring består
av två par hopkittade linser. Objektiv D för 40 ggrs
förstoring består av tre linser, varav en enkel och två
hopkittade. Objektiv 1/12” för 90 ggrs förstoring består av
fyra linser, varav två enkla.
För vanligt vetenskapligt arbete användas objektiv
av sådana typer som fig. 825 visar exempel på; de äro
framför allt korrigerade för den sfäriska och den
kromatiska avvikelsen och benämnas därför vanligen akromater.
Tack vare glasteknikens stora framsteg kunna dylika
akro-matiska objektiv uppfylla ganska höga anspråk. Den
numeriska aperturen hos dylika mikroskopobjektiv växlar
med deras förstoring (brännvidd). Vanligen växlar
förstoringen mellan 1 och 60 ggr vid torrsystem och aperturen
mellan resp. 0.05 och 0.85. Vid vattenimmersion och 50
å 100 ggrs förstoring är aperturen cirka 1 å 1.20. Vid
homogena oljeimmersioner kan aperturen vid 100 ggrs
förstoring gå upp till cirka 1.30.
De allra högsta anspråk på sfärisk och kromatisk
korrigering uppfyller ett av Abbe konstruerat objektiv, s. k.
apokromat (se fig. 827), vid vilket det kromatiska felet
fullständigt upphävts för tre våglängder inom det synliga
spektret; övriga färgers fel äro därigenom praktiskt taget
också upphävda. Denna långt drivna korrigering sker
genom användandet av flusspat som linsmaterial. Optiskt
användbar flusspat är dock ganska sällsynt, och dessutom
är apokromatens byggnad med hänsyn till den långt
drivna sfäriska korrektionen rätt komplicerad;
apokro-materna bli därför väsentligt dyrare. Apokromatens
numeriska apertur kan vid stora förstoringar (60 å 100
ggr) drivas upp till 1.40 vid homogena immersionssystem.
Man har sökt att förbättra akromaterna genom att medelst flusspatlinser skärpa
den kromatiska korrektionen. Dylika objektiv kunna göras högst förträffliga och
ändock väsentligt billigare än apokromaterna.
Fig. 827. Apokromat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
