Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Optiska instrument - Moderna instrumentkonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPTISKA INSTRUMENT. MODERNA INSTRUMENTKONSTRUKTIONER.
967
bruk tillverkas tessarer med öppningar T. 4.5 ock 1: 6.3. Sedermera har den ljusstarka
tessaren av Zeissverken även tillverkats för vanliga fotografikamerors längre
brännvidder, och eftersom amatörfotografering icke har samma höga anspråk på korrekt
avbildning, har man kunnat öka öppningen till 1 : 2.7. Fig. 832 återgiver i naturlig
storlek en tessar 1 : 2.7 för brännvidden / = 10 cm.
Sedan kinokameror till amatörbruk konstruerats för användning av s. k. smaljüm,
vid vilken bildytan är c:a 7 X 10 mm2 i st. f. normalfilmens bildyta 18 X 24 mm2,
har brännvidden ytterligare minskats till 1.5 å 2.5 cm och nya ljusstarka kinoobjektiv
konstruerats. Fig. 833 a återgiver ett enkelt och därför även relativt billigt kinoobjektiv
med f = 2 cm och öppningen 1 :2.8; detta tillverkas av tyska fabriker under olika
benämning: Zeissfirman benämner detta objektiv Tristar, firman Leitz benämner det
Dygon. Leitz tillverkar ett för normalfilm, / = 5 cm, synnerligen ljusstarkt och
reflexfritt objektiv Hektor 1 :1.2 (fig. 833 b) med blott 6 luftytor men alla tre linserna dubbla
och hopkittade. Vill man tillgripa ytterligare en linsgrupp, kan öppningen bli än
a b c
Fig. 833. a Dygon 1: 2.8, b Hektor 1: 1.2 och c Hektor-Rapid 1:1.4.
större; sålunda har Leitz’ kinoobjektiv Hektor-Rapid (fig. 833 c) 8 luftytor och / = 2.5
cm samt öppningen 1 : 1.4. Med det ökade antalet speglande ytor och absorberande
glaskroppar ökas också linssystemets reflexer och inre ljusförluster, så att man kan
icke enbart av öppningsförhållandet sluta sig till objektivets ljusstyrka. För två
fotografiska objektiv med samma reflexer och inre ljusförluster men med
öppningsför-hållandena respektive 1 : 1.4 och 1 : 2.8 är exponeringstiden under i övrigt lika
förhållanden 4 ggr så stor för den senare linsen som för den förra (se sid. 959). Men äro
ljusförlusterna icke jämförliga, kan öppningsförhållandet icke lika omedelbart giva
hållpunkt för bedömning av exponeringstidens längd.
Inom filmtekniken har man upprepade gånger försökt åstadkomma en återgivning
av färgerna antingen genom ett trefärgsförfarande (se sid. 846) eller också på ett mindre
fullkomligt sätt genom överlagring av tvåfärgsbilder. Härtill använda kinokameror,
som arbeta med färgfilter framför objektivet, måste ha ytterst ljusstarka objektiv för
att kunna arbeta vid vanliga ateljéljusförhållanden. Man har kommit ganska långt
på denna väg med ljusstarka men mindre korrekt återgivande linser. Med hänsyn till
filmteknikens ekonomiska resurser kan man vänta sig, att linskonstruktörerna skola
stegra kinoobjektivens ljusstyrka genom alltmera fullkomnade linskombinationer.
Belysningsanordniiigar. Vid en del optiska instrument, såsom
projektionsapparaten och mikroskopet, fordras det, att föremålet utsättes för en kraftig belysning. Den
starkaste belysningen får man genom att placera ljuskällan så nära föremålet som
möjligt, men eftersom detta i allmänhet är obekvämt för instrumentets handhavande
och dessutom vanligen skulle medföra, att föremålet blir ojämnt belyst och således också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
