Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Magneter - Äldre teorier för de magnetiska fenomenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1014 MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
de elektriska och. magnetiska fenomenen förete
inbördes så stor likhet och kvalitativ överensstämmelse,
att man kan grunda deras teori på precis samma
förutsättningar.
Vi skola icke här närmare ingå på Æpinus’ teori för de magnetiska fenomenen,
eftersom dualitetsprincipen tillåter oss behandla densamma i direkt anslutning till Æpinus’
teori för de elektriska fenomenen. Men själva grundhypotesen har mera omedelbart
intresse. Æpinus antager de magnetiska fenomenen bero av avståndsverkningar mellan
de olika delarna av ett magnetiskt fluidum utbrett inom och på ytan av järn och stål.
Detta fluidums smådelar tänker sig Æpinus genom »avståndsverkan» utöva repulsion på
varandra, och repulsionskraftens storlek tänker han sig proportionell mot fluidets täthet.
Eftersom Æpinus icke ägde någon insikt om hur det magnetiska fluidets
»avståndsverkan» beror av avståndet, blev hans teori rent beskrivande och av föga givande art.
Det enda nya för magneters vidkommande som Æpinus presterade var en ny metod att
genom samtidig strykning med magnetändar av motsatta slag, s. k. dubbelstrykning, av
en stålstav tillverka kraftiga magneter. Dubbelstrykningens fördelar inser man dock
betydligt lättare enligt flödesteorien än som en följd av »avståndsverkningar».
I ett helt annat läge kom frågan om de magnetiska fenomenens lagbundenhet
genom de experimentella och teoretiska undersökningar, som under 1700-talets sista
decennier utfördes av fransmannen Charles Augustin de Coulomb (1736—1806).
Coulombs STäng-ningsmetod. Coulomb var ursprungligen ingenjör, men en av den
franska vetenskapsakademien uppställd prisfråga rörande kompasskonstruktioner ledde
hans intresse in på magnetiska frågor. Coulomb inlämnade en tävlingsskrift Recherches
sur la meilleure manière
de fabriquer les aiguilles
aimantées, de les suspendre,
de s’assurer q^elles sont
dans la veritable méridien
magnétique; enfin de rendre
raison de leurs variations
diurnes régulières
(Undersökningar om bästa sättet
att tillverka magnetnålar,
att upphänga dem, att
försäkra sig om att de inställa
sig i den verkliga
magnetiska meridianen och
slutligen att klargöra deras
reguljära dagliga
variationer) och fick densamma
prisbelönad år 1779.
I denna undersökning
hade Coulomb uppfunnit
en metod att bedöma
magnetnålars känslighet,
som sedermera blev av
Fig. 893. Coulombs svängningsmetod för mätning av en magnetnåls
direktionskrafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
