- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
1019

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Ljusfenomen och mekaniska verkningar av elektriskt ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. MEKANISKA VERKNINGAR.

1019

lära tvenne läkare och. farmakologer, Scribonius Largus och Bassus, ha använt denna
fisk på samma sätt, och man ansåg, att de nervchocker, som patienten erhöll från denna
fisk vid dess beröring, fördrevo smärtorna.

Plinius omnämner ett högst betydelsefullt faktum, nämligen att darr-rockans
bedövande slag även kännas, om man berör den med en lans utan att själv direkt komma
i beröring med djuret. Ett annat märkligt faktum omnämner Claudius Ælianus
(240 e. Kr.); man skulle nämligen ha iakttagit, att om man lägger rockan i ett kärl med
vatten och sedan häller ut vattnet över handen, man då genom vattnet erhåller samma
bedövande slag som genom direkt beröring.

Gilbert åtskiljer de elektriska och magnetiska företeelserna. Under medeltiden
gj ordes inga nya rön beträffande denna märkliga grupp fenomen. Vi ha sett, att man
redan på 1200-talet livligt intresserat sig för de magnetiska fenomenen och att man
även ägde rätt ingående kunskaper om dem, och säkerligen bidrog detta till att
bärn-stenens alldeles speciella egenskaper förblevo obeaktade eller åtminstone betraktades
som ett speciellt fall av de magnetiska företeelserna.

När därför Gilbert på allvar tog itu med de magnetiska fenomenen, fick han också
anledning att noga åtskilja dem från de därmed närbesläktade elektriska fenomenen.
Han undersökte inte endast bärnsten utan även en mängd andra kroppar och
konstaterade, att somliga hade samma egenskap som bärnstenen, andra icke.

För att underlätta studiet av detta fenomen uppfann Gilbert ett nytt
instrument, ett slags elektrisk kompass, bestående av en på en spets balanserande metallnål,
liknande den vanliga kompassnålen, men förfärdigad av ett omagnetiskt material.
Sedan det ämne, som skulle undersökas, gnidits, fördes det i närheten av metallnålen,
och denna kom därvid antingen i rörelse och inställde sig så, att den pekade mot den
gnidna kroppen, eller också förblev nålen stillastående utan att visa sig i något avseende
påverkad. Till ämnen av första slaget hörde glas, harts, svavel, gummilacka, flusspat,
bergkristall, diamant, safir, ametist, opal, beryll m. fl., och till dem av andra slaget
hörde framför allt alla metaller men även ben, trä, marmor m. fl.

Gilbert gjorde även den synnerligen betydelsefulla iakttagelsen, att när det blåste
sydliga och västliga vindar, d. v. s. när luften var fuktig, så fungerade icke denna kompass
så bra som när det blåste nordliga och ostliga vindar,
d. v. s. när luften var torr. En dylik inverkan av den
omgivande luftens fuktighet på de magnetiska
fenomenen kunde däremot icke spåras.

På det hela taget visade dessa nya fenomen en från
de magnetiska så tydligt avvikande karaktär, att Gilbert
ansåg dem härröra från en ny naturkraft, vilken han

med användning av bärnstenens grekiska namn elektron kallade elektrisk. Ordet
elektricitet förekommer däremot icke hos Gilbert, utan har först senare vunnit
insteg i språkbruket i samband med föreställningarna om ett elektriskt ämne såsom
orsak till fenomenet.

Gilbert hade tydligt klart för sig, att alla möjliga slags lätta kroppar drivas att närma
sig en kropp, som genom gnidning blivit elektrisk, medan däremot endast järnföremål
dragas mot en magnet. Men det undgick Gilberts uppmärksamhet, att kroppar även
liksom stötas bort från en elektrisk kropp på samma sätt som två lika benämnda
magnetpoler stötas bort ifrån varandra. Ja, Gilbert påpekar till och med uttryckligen, att i

Fig. 894. Gilberts elektriska
kompass, bestående av en vridbar,
omagnetisk nål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:08:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/1031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free