Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Ljusfenomen och mekaniska verkningar av elektriskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. MEKANISKA VERKNINGAR.
1025
andra. Sålunda repellerar en glaselektrisk kropp alla andra kroppar ägande
glaselektricitet men attraherar däremot alla med hartselektricitet. De hartselektriska repellera
likaledes de hartselektriska och attrahera de glaselektriska. Medelst denna princip kan
man lätt härleda förklaringen till ett stort antal andra fenomen, och det är troligt, att
denna sanning skall leda oss att upptäcka många andra ting.»
Dufays utomordentligt betydelsefulla andra princip blev icke omfattad av hans
samtida. Man var icke benägen acceptera två artskilda elektriciteter som orsak till de
bägge artskilda kraftverkningarna, repulsion och attraktion, utan man sökte i stället
hjälpa sig fram genom att se orsaken som en gradskillnad i laddningshänseende. Man
tänkte sig att starkare laddade kroppar attrahera svagare laddade, medan någorlunda
jämnstarkt laddade kroppar repellera varandra. Det vittnar icke om större logisk reda
eller klarsyn, att man icke omedelbart sökte utreda, vid vilket styrkeförhållande
repul-sionen i så fall skulle slå om i attraktion.
Fig. 896. Æpinus’ försök för påvisande av elektrisk influens.
Elektrisk influens. År 1729 gjorde Gray även den högst märkliga iakttagelsen, att
den elektriska egenskapen kan överföras genom en tråd, utan att denna alls kommer i
beröring med det genom gnidning laddade glasröret. Enbart genom att hålla det laddade
röret ett stycke från ledningens ena ända kunde han få kraftiga attraktionsverkningar
i gång vid den andra ändan.
Gray tog även en 27 fot lång, obarkad trästör, 1.5 tum grov i ena ändan och 2.5 tum
i den andra. Denna stör hängde han upp vågrätt i tagelsnören, och från stångens
smalända nedhängde han en korkkula i ett fotslångt segelgarn, som hölls spänt med en extra
liten blyvikt. När Gray
närmade det laddade
glasröret till störens
tjockända utan att
beröra densamma,
hoppade små lätta föremål,
stycken av oäkta
bladguld, som Gray placerat
mer än en tum under
korken, upp mot denna.
Fenomenet återupptäcktes av Æpinus, som i sitt stora arbete »Tentamen etc.» (jfr
sid. 1013) 1759 påpekade, att det utgör en full motsvarighet till den magnetiska
influensen. Man kan mycket väl använda Eulers figur på sid. 1011 (fig. 890) till att
åskådliggöra Grays experiment. Magneten ersättes av det laddade glasröret, järnmassan
av trästören och de små spikarna av bladguldstyckena. Fig. 896 visar hur Æpinus
utförde sitt experiment. M är den laddade kroppen, A och B äro två långsträckta
metallkroppar, uppburna av isolerande glasstänger. Medelst en i en tråd nedhängande,
liten, laddad korkkula, antydd å figuren i olika placeringar, kan man övertyga sig om
att de uppträdande laddningarna äro av motsatta slag (angivet med + och —).
Elektricitetsmaskinens förbättring1. Spetsverkan. Så småningom hade man även
i Tyskland övergivit Guerickes anordning med svavelkulan och i stället övergått till
Hauksbees kraftigare anordning med en roterande glaskropp, vilken gavs cylinderform.
Professor Georg Mathias Bose i Wittenberg uppfann (1744) ett sätt att medelst en
knippa trådar från glaskroppen överföra den elektriska egenskapen till en isolerad
65—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
