Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Kondensatorn, elektrometern och mätflaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1042
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
mätt i kilogram och dels gasens tryck mätt i atmosfärer. Man kan öka en gasbehållares
gasmängd genom att pressa in mera gas i densamma, men samtidigt ökas också gasens
tryck. Ökas gasmängden till det dubbla, så ökas även trycket till det dubbla i
överensstämmelse med Boyles lag (sid. 252). Förhållandet mellan gasmängd och tryck kan
tagas som mått på gasbehållarens volym, vilken är en rent geometrisk storhet, oberoende
av det material varav behållaren förfärdigats. Gasmängd, tryck och volym bli således
analoga begrepp till elektricitetsmängd, spänning och kapacitet.
En annan, mindre följdriktig analogi till dessa tre begrepp har man i begreppen
värmemängd, temperatur och värmekapacitet. En kropp med en viss värmekapacitet
kan tillföras större eller mindre värmemängd, men temperaturen stiger ju mera värme
som tillföres. Förhållandet mellan värmemängd och temperatur är för kroppen
oföränderligt och utgör mått på kroppens värmekapacitet (se sid. 648).
Om man i nutida mått mäter elektricitetsmängden Q i coulomb, spänningen V i
volt samt kondensatorns kapacitet C i den efter Faraday uppkallade enheten farad,
råder följande samband mellan de tre storheterna
Q=C-V,
och detta samband motsvarar gaslagen p • v = kG (sid. 253) och Richmanns lag
W = M • (T — Q (sid. 648).
Experimentellt kan man bestämma en kondensators kapacitet genom att mäta dess
elektricitetsmängd och dess spänning samt sedan dividera det förra måttet med det
senare. Emellertid är kapaciteten en geometriskt betingad storhet, som matematiskt
kan beräknas utan någon inblandning av elektriska storheter. Detta genomfördes för
Leidenflaskans vidkommande av William Thomson i en 1855 publicerad avhandling,
i vilken även beräknades kapaciteten för en med isolerande hölje omgiven rak
metalltråd. För Leidenflaskan ävensom för varje kondensator
bestående av två m e t a 11 b e 1 ä g g n i n g a r på ett relativt litet
avstånd från varandra visar sig kapaciteten
proportionell mot m e t a 11 b e 1 ä g g e n s yta och omvänt proportionell
mot deras avstånd.
Koudensationselektronietern. Vid de epokgörande undersökningar rörande metallers
elektriska egenskaper, som Volta utförde på 1790-talet, använde sig Volta vid mätningarna
av en kondensator på ett sätt, som står i bästa överensstämmelse med kondensatorns här
ovan utvecklade egenskaper. Vid finare mätningar av elektriska spänningar använde
sig Volta av Bennetts guldbladselektrometer, och vid grövre mätningar använde han en
elektrometer av egen konstruktion, försedd med två små halmstrån i stället för guldblad.
Under sina mätningar stötte Volta emellertid på allt svagare och svagare
spänningar, och till slut var icke ens Bennetts elektrometer känslig nog för att påvisa, att
verkligen elektriska laddningar voro i spel. Till en början förstorade Volta dessa laddningar
genom upprepade influensverkningar i stil med vad som förekommer vid elektroforen.
Men sedermera fann Volta på en metod att mera direkt förstora spänningarna.
Härtill använde han dels en guldbladselektrometer, vars knopp ersattes med en
cirkelrund metallplatta (se fig. 916), dels en annan lika stor metallplatta försedd med
ett isolerande handtag av glas. Bägge plattorna voro noga inslipade mot varandra och
på de mot varandra vettande sidorna överdragna med ett tunt lager fernissa. Om dessa
båda plattor hållas mycket nära varandra, eventuellt vila mot varandra endast åtskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
