Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Luftelektricitet och åskledaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. ÅSKLEDAREN.
1045
Luftelektricitet och åskledaren.
Åska och blixt. Redan under 1600-talet började man ana, att blixten är ett
elektriskt urladdningsfenomen (se sid. 1021). När man med hjälp av Leidenflaskbatterier
mot mitten av 1700-talet åstadkom elektriska urladdningar av sådan våldsamhet, att
fåglar och mindre djur dödades, samtidigt med att urladdningen åtföljdes av en åsklik
knall, blev likheten så påtaglig, att åsikten om blixten som en väldig urladdningsgnista
blev tämligen allmänt omfattad bland dem som sysslade med elektriska experiment.
Sålunda skriver abbé Nollet 1748 i sin lärobok i fysik följande:
»Om någon skulle taga sig för att genom en följdriktig jämförelse påvisa, att åskan
i naturens händer är detsamma som elektriciteten i våra, så att de under vi nu syssla med
för nöjes skull blott äro små imitationer av de väldiga effekter, som förskräcka oss, och
att det hela beror av samma mekanism, eller om det skulle visas, att ett moln, som
bearbetats av vind, hetta och en blandning av utdunstningar o. dyl., befinner sig visavi
ett jordiskt föremål på samma sätt, som en elektriserad kropp befinner sig på visst
avstånd från en, som icke är elektriserad, så måste jag erkänna, att denna tanke, om den
framställdes med goda skäl, i hög grad skulle bereda mig nöje.»
Ett år senare utvecklade Franklin i sitt den 29 juli 1750 daterade femte brev till
Collinson just en dylik jämförelse mellan elektriciteten och åskan. Vi skola här nedan
återgiva några av den mängd punkter, som Franklin i detta brev räknar upp:
Blixten synes i allmänhet ha samma krokiga form som gnistan från en laddad,
oregelbundet formad kropp.
När laddade moln passera ett landskap, komma höga kullar och höga träd, resliga
torn, spiror, skeppsmaster, skorstenar o. dyl. att i form av utskjutande spetsar urladda
molnen.
Det är därför farligt att söka skydd under ett träd under ett åskväder. Många
människor och djur ha också på så sätt dödats.
Blixten följer lättare sådana föremål, som leda elektricitet, så att under regnväder
föremål kunna undgå att skadas, därför att elektriciteten då blott följer den våta ytan,
medan de däremot i torrt tillstånd äro mera utsatta för blixtens verkningar, som då tränger
in i föremålets inre.
Blixten kan liksom den elektriska gnistan tända eld i brännbara föremål.
Blixten kan smälta metallföremål, liksom den elektriska gnistan kan smälta tunna
metallfolia.
Blixten kan liksom den elektriska urladdningen åstadkomma diverse mekanisk
åverkan, splittra föremål, döda organismer o. s. v.
Blixten kan stundom göra magneter omagnetiska eller kasta om polariteten, och
liknande verkan har Franklin uppnått genom urladdning ur kraftiga Leidenflaskor.
Åskledaren. I ett tillägg till detta femte brev framställer Franklin den djärva
tanken, att man skulle med hjälp av spetsverkan locka ned blixten från molnen för att
dymedelst experimentellt övertyga sig om att blixten verkligen är ett elektriskt
urladdningsfenomen. Franklin beskriver med följande ord i anslutning till fig. 921, hurusom man
bör uppe på ett torn eller klockstapel uppställa en liten vaktkur »lagom stor att rymma
en man och en elektrisk pall; från mitten av pallen bör en järnstång kröka ut genom porten
och sedan resa sig tjugu eller trettio fot upp i luften, där den skall sluta i en mycket fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
