Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Elektrostatiska teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. TEORIER.
1051
7. Men i vanlig materia finnes (i allmänhet) just så mycket av den elektriska
materian, som rymmes i dess inre. Tillföres mera, lagrar den sig på ytan och bildar vad vi
kalla en elektrisk atmosfär; och kroppen säges vara laddad.
8. Man antager på grund av skäl, vi sedermera skola giva, att icke allt slags materia
attraherar och kvarhåller den elektriska med samma styrka och kraft. Och att sådana,
som kallas elektriska i egentlig mening (electrics per se), såsom glas etc., attrahera och
kvarhålla den starkast och innehålla största mängden därav.
9. Vi veta, att det elektriska fluidet är i vanlig materia, eftersom vi kunna pumpa
ut det med kulan eller glasröret. Vi veta, att vanlig materia nästan innehåller så mycket
som rymmes, ty när vi tillföra litet mera till någon del därav, så intränger icke detta
tillskott utan bildar en elektrisk atmosfär. Och vi veta, att vanlig materia (i allmänhet)
icke har mer än som rymmes, ty annars skulle alla dess lösa delar stötas bort ifrån
varandra, så som de ofelbart göra, när de ha elektriska atmosfärer.
11. Om ett stycke vanlig materia antages fullkomligt fri från elektrisk materia
och en enstaka partikel av den senare materian föres i närheten av detsamma, kommer
den att attraheras och tränga in i kroppen och taga plats i dess centrum eller där, varest
attraktionen är lika i alla riktningar. Om flera partiklar tränga in, taga de plats så, att
jämvikt råder mellan attraktionen, härrörande från den vanliga materian, och den inbördes
repulsionen. Man får antaga, att de bilda trianglar, vilkas sidor bli allt kortare, när
deras antal växer. Den vanliga materian kan draga in så många, att dess hela förmåga
att genom attraktion sammanpressa dessa trianglar är lika stor som partiklarnas hela
förmåga att genom repulsion avlägsna sig från varandra, och när detta är uppnått kan
ett dylikt materiastycke icke upptaga mer.
12. När en del av detta naturligt utproportionerade elektriska fluidum tages
bort från ett stycke vanlig materia, får man antaga, att de trianglar, som bildas av
återstoden, vidgas genom partiklarnas inbördes repulsion, ända tills de uppfylla hela
materiastycket.
13. När en mängd elektriskt fluidum, tagen från ett materiastycke, åter tillföres,
så intränger den, och de vidgade trianglarna hoptryckas åter, tills det är plats för
alltsammans.
15. Den elektriska atmosfären har samma form som den kropp den omsluter. Denna
form kan man göra synlig i stillastående luft genom att låta rök stiga upp från en under
den laddade kroppen placerad, het tesked, i vilken man släppt ned torr harts; denna rök
kommer att attraheras och likformigt spridas åt alla sidor, så att den övertäcker och
döljer kroppen. Denna form bildas, därför att den attraheras av alla delar av kroppens
yta, ehuru den icke kan tränga in i den redan fyllda kroppen. Utan denna attraktion
skulle den icke stanna kvar runt kroppen utan spridas i luften.»
Som man av dessa 15 paragrafer ser, är Franklins uppfattning av de elektriska
fenomenen byggd på ett flertal hypoteser, bl. a. hyllar han uppenbarligen föreställningen
om attraktioner och repulsioner som fjärrverkningar. Flera av dessa hypoteser
voro redan före Franklin accepterade av hans samtid, men i en punkt, hypotesen om en
elektrisk atmosfär, skiljer Franklin sig rätt väsentligt från samtida åskådningar, samtidigt
som denna hypotes betecknar ett steg tillbaka mot utnyttjandet av
närverkningar. Denna hypotes är i de anförda paragraferna allt annat än tydligt klarlagd,
och Franklin nödgades därför sedermera närmare klargöra denna atmosfärs egenskaper.
I en den 6 dec. 1753 daterad uppsats framlade Franklin de »principer», på vilka hans
teori för de elektriska fenomenens mekaniska kraftyttringar grundades, och därvid tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
