Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Elektrostatiska teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1052
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
han steget fullt ut mot en närverkningsteori. Vi återgiva här ordagrant
dessa för den Franklinska teorien grundläggande Franklins principer.
»I. Om de elektriska atmosfärer, som flyta kring icke-elektriska kroppar (d. v. s.
ledare), föras nära varandra, komma de icke att blandas och förenas till en atmosfär
utan skilja sig åt och repellera varandra.
II. En elektrisk atmosfär repellerar icke blott en annan elektrisk atmosfär utan
kommer också att repellera den elektriska materia, som finnes i det inre av en kropp, som
föres i närheten, och tvingar den, utan att blanda sig med den, till andra delar av den
kropp, vari den är inrymd
III. Negativt laddade kroppar, d. v. s. sådana, som berövats sitt naturliga
elektri-citetsinnehåll, repellera varandra (eller förefalla åtminstone göra så genom att inbördes
vika tillbaka) liksom de, vilka laddats positivt eller vilka hava elektrisk atmosfär.»
I någon mån kan man anse, att den elektriska atmosfären är en förelöpare till senare
tiders föreställningar om elektriska fält, vilka äro typiska för modernare
närverknings-teorier. Med röken påvisar Franklin faktiskt, att en laddad kropp är omgiven av ett
Fig. 923. Franklins tolkning av spetsverkan i anslutning till hypotesen om en elektrisk
atmosfär. Efter Franklin 1749.
kraftfält, precis på samma sätt som man med järnfilspån påvisar magnetfältet kring en
magnet. Men de tre principerna visa dock, att Franklins uppfattning ganska väsentligt
avviker från de föreställningar, man numera har om elektriska fält, och att han icke helt
lyckats träffa ett avgörande om i vad mån när- eller fjärrverkningar äro dominerande.
Franklins tre principer kompletteras på ett värdefullt sätt av de åsikter han tidigare
bildat sig rörande orsaken till den elektriska spetsverkan. Dessa åsikter utvecklar han i
§§ 16—19 i den till Collinson sända, förut citerade avhandlingen på följande sätt i
anslutning till fig. 923.
»16. Den atmosfär, som bildas av elektriska partiklar omgivande en laddad sfär, har
icke större benägenhet att lämna denna eller är mera lätt att avlägsna vid en del av sfären
än vid en annan, ty den attraheras lika av alla delar. Men detta är icke fallet med andra
kroppar. Från en kub är det lättare att draga bort atmosfären vid hörnen än vid de
plana sidorna, och så är fallet vid hörnen hos en kropp av godtycklig form och lättast
från de hörn, som äro spetsigast. Om därför en kropp med formen ABCDE i fig. VIII
(se fig. 923) laddas eller får sig tillförd en elektrisk atmosfär och vi betrakta varje
sida som en bas, på vilken partiklarna vila och av vilken de attraheras, så inser man
med hjälp av linjerna AF och EG, att den del av atmosfären, som inneslutes av FAEG,
har linjen AE till bas. Likaså har atmosfären inom HABI linjen AB till bas, liksom
den inom KBCL inneslutna delen vilar på BC, o. s. v. runt figuren. Om man nu vill
avlägsna atmosfären med någon trubbig, slät kropp och därvid närmar den till mitten av
sidan AB, så måste man komma mycket nära, innan kraften hos urladdaren överstiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
