Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Elektrostatiska teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. TEORIER.
1067
Fig. 931. Potentialens värden på och utanför laddade kroppar kunna bestämmas medelst
elektrometer. I punkter utanför de laddade kropparna placeras en ljuslåga, med vilken elektrometern
förbin des.
bundna elektrometern gör olika stora utslag, när den förbindes med den ena eller
den andra metallkroppen.
Dessa båda fakta i förening möjliggöra användningen av elektrometern till
uppmätning av potentialen. Det fordras blott, att man fastslår en enhet och en skala
för elektrometern, för att man skall få fullt numerisk överensstämmelse mellan den
matematiska storheten potential och den fysikaliska storheten elektrisk
spänning. Historiskt har utvecklingen icke följt denna linje, utan spänningsskalan blev,
som vi i nästa kapitel skola se, bestämd ur elektrokemiska omständigheter. Icke desto
mindre är denna spänningsskala direkt överförbar på potentialbegreppet och härav
följer, att den med elektrometern kännetecknade elektriska
spänningen är identisk med den matematiska potentialen.
Denna överensstämmelse gäller icke blott för metallkroppars elektriska
spännings-tillstånd utan kan även utsträckas till det tillstånd, som råder i rummet utanför de
laddade kropparna. Matematiskt sett utgöra de båda laddade kropparnas metallytor
blott var sitt specialfall av hela den skara ytor, som vid beräkningarna komma till
användning och på vilka potentialen antager olika konstanta värden. Mellan de båda
laddade kropparna tänker sig matematikern således en viss potentialfördelning,
kännetecknad av en skara ytor med potentialvärden, som bilda en övergång mellan de båda
för ledarna gällande potentialvärdena. Men om man från en jordförbunden elektrometer
för en lång, fin tråd fram till en punkt i rummet mellan de båda laddade kropparna och
öm det i denna punkt finnes en skarp spets eller liten låga, så kommer elektrometern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
