Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Elektrostatiska teorier - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1068
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
att visa det för denna punkt gällande potentialvärdet. Dylik spänningsmätning är sedan
gammalt utnyttjad vid luftelektriciteten (se sid. 1048) och kan tillämpas på varje
rum, vari laddade kroppar befinna sig. Därest man exempelvis så som i fig. 931
har två laddade kroppar med olika spänning (resp, -j- 6 volt och — 6 volt), kan
man således medelst en elektrometer följa spänningen i rummet vid dess kontinuerliga
övergång från den ena kroppens potentialvärde (+6) till den andras
potentialvärde (— 6).
Full klarhet om denna den elektriska spänningens kontinuerliga utbredning i rummet
vanns först efter Faradays banbrytande undersökningar. Men om man bland
experi-mentalfysici icke alltför envist hävdat fjärrverkningsföreställningar, hade redan
vid 1800-talets början kunnat vinnas en fysikaliskt åskådlig föreställning om de
grundbegrepp, varmed den tidens matematiker skapade en matematisk teori för
elektrostatiken. I stället uppstod en klyfta mellan matematikerns och experimentalfysikerns
åskådningar till men för vetenskapens utveckling.
Till sist bör i detta sammanhang påpekas betydelsen av att en elektrometers ena
klämskruv jordförbindes. Fysikaliskt sett gäller en spänningsmätning alltid spänning
s-differensen mellan två punkter. Genom att godtyckligt fastslå en utgångsspänning,
i detta fall jordytans spänning, vilken godtyckligt kan sättas lika med noll, även om
den i annat sammanhang får anses ha ett annat värde, begår man intet fel vid
spän-ningsdifferensernas beräkning. En fullständig motsvarighet till detta förfarande har
man vid höjdmätning: man sätter havsytans nivå till nollnivå och räknar alla andra
höjder eller nivåer i förhållande till denna godtyckligt valda nollnivå. Olika orters
höjdskillnader får man ju, trots godtycket i valet av nollnivå, naturligtvis
fullständigt riktigt. Vid det matematiska potentialbegreppet ligger saken så till, att
alla räkningar bli giltiga, även om samtliga potentialvärden ökas med ett och samma
belopp. Det hela betyder i grund och botten, att de ytor, på vilka potentialen har ett
konstant värde och som analogivis kallas nivåytor, numreras med detta potentialens
värde, och det spelar ingen roll, om man över lag ökar ytornas nummer med ett och
samma värde. Liksom fysikern kan matematikern utvälja en godtycklig sådan
nivåyta och genom att förse den med numret noll införa den som nollnivå. Matematikern
tager därvid vanligen icke jordens yta, han rör sig i en mera abstrakt värld och väljer
den av ytorna, som har obegränsad utsträckning; således blir i fig. 931 symmetriplanet
nollnivå för de andra nivåytorna, vilka alla äro slutna inom ändligt område. Man brukar
förkortat uttrycka det så, att man inom potentialteorien till nollnivå tager »den nivåyta
som går genom oändligheten».
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
Kännedomen om de elektriska fenomenen, vilken under den första hälften av
1700-talet varit tämligen ytlig och amatörmässig, blev under 1700-talets senare hälft betydligt
fördjupad. Genom Coulombs lag och potentialteorien bragtes de elektrostatiska
fenomenen in under en vetenskaplig lärobyggnad ägande stor matematisk fulländning, men
tämligen fjärran från de experimentella erfarenheterna. De elektriska fenomen, varmed
man i praktiken sysslar, äga icke någon utpräglat statisk karaktär, tvärtom spela
urladdningar och avledningar en mycket stor roll, så att de elektriska fenomenens rörlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
