Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1076
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
strömmar. I vår tid utgöra dylika fysiologiskt alstrade elektriska strömmar, s. k.
aktions-str ömmar, ett viktigt hjälpmedel vid medicinskt-fysiologiska undersökningar. Studiet
av hjärtats sjukdomar sker sålunda numera genom fotografisk registrering av
aktions-strömmens förändringar under hjärtats arbete. Fig. 934 visar den elektriska
spänningens fördelning omkring ett människohjärta enligt Wall er, och fig. 935 visar ett
elektrocardiogram, d. v. s. en grafisk registrering av hjärtats aktionsström, enligt
Einthoven.
Voltas kontaktelektriska spänningskedja. Under sina fortsatta forskningar
upptäckte Volta ett nytt reagens i stället för grodbenen, ett reagens, som i första hand gjorde
det möjligt för honom att skilja på metallernas olika egenskaper i förhållande till Galvanis
fenomen. Detta nya reagens, som var och en lätt kan betjäna sig av, är människans tunga.
Redan före Volta hade Johan Georg Sulzer 1760 upptäckt, att om människans tunga
beröres med kanterna av två olika metallplattor, vilka inbördes beröra varandra,
så uppstår en utpräglat sur smak. Sulzer fann, att om metallerna icke berörde
varandra, så erhölls ingen smakförnimmelse, men så snart de på någon punkt beröra
varandra, uppstår denna utpräglade smak. Därav drog Sulzer följande slutsats: »Det är
icke sannolikt, att genom denna förbindelse av två metaller någon av dem upplöses,
så att dess lösta delar kunna tränga in i tungan. Man måste väl draga den slutsatsen,
att förbindelsen mellan de bägge metallerna i den ena eller den andra eller båda ger
upphov till en vibration hos deras minsta smådelar och att denna vibration, som
nödvändigt även måste angripa tungans nerver, framkallar den ifrågavarande
smakförnimmelsen.»
Resonemanget är ett typiskt prov på människans benägenhet att röra sig med
mekaniska bilder: antingen vanlig materia, som tränger in, eller också vibrationsrörelse,
som fortplantar sig! Volta anade en helt annan orsak: Sulzers fenomen är identiskt med
Galvanis, tungan liksom grodbenet är reagens för den av metallerna alstrade
elektriciteten! Själv kallade Volta denna genom metallers beröring alstrade elektricitet för
metallelektricitet, och han ansåg den bildad genom enbar beröring eller kontakt mellan två
olika metaller. Sedermera kallade man den på detta sätt alstrade elektriciteten för
kontaktelektricitet. Denna nya syn på Sulzers fenomen ledde Volta till högst märkliga
rön, varigenom han blev mer och mer övertygad om att den elektriska sidan av det
galvaniska fenomenet, således den s. k. voltaelektriciteten, äger sitt ursprung i
kontaktelektriciteten.
Lade Volta ett stycke stanniol från tungspetsen in emot roten och placerade han i
kontakt med stanniolen ett silvermynt vid tungroten, så förnam han vid tungspetsen en
starkt sur smak. Placerade han silvermyntet vid tungspetsen och stanniolen vid
tungroten, förnam han däremot en svagt brännande alkalisk smak. Detta
förhållande riktade hans uppmärksamhet mot betydelsen av vad slags metall, som kommer
till användning vid Galvanis försök, och han började en rad undersökningar med olika
metaller, vilka parvis användes till tungans retning. Med hänsyn till den olika starka
smakretning de härvid åstadkommo kunde han indela metallerna i tre olika klasser, en
övre, en mellan- och en undre klass. Ju större klasskillnaden var mellan två metaller,
desto starkare smakretning åstadkommo de i förening. Under dessa försök gjorde Volta en
högst betydelsefull upptäckt, nämligen att kol förhåller sig som en metall. I ett brev
till Giovanni Aldini, Galvanis nevö och en ivrig förkämpe för »djurelektriciteten», skriver
han den 24 november 1792:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
