Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1078 MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Giovanni Aldini, verksam i samma anda. Gentemot Voltas kontakthypotes framhöllo
de även, att man icke behöver ha två olika metaller för att få fram det galvaniska
fenomenet. Häremot kunde Volta med styrka framhålla, att i de fall man med två lika
metaller kunnat framkalla grodlårskramp de båda metallstyckena undergått olika mekanisk
bearbetning och således i själva verket icke kunde räknas som fullständigt lika.
Olika slags ledare. Även de fuktiga delarna av den galvaniska kretsen ha en
principiell betydelse, och Voltas forskningar ledde honom till att särskilja två väsentligt
olika slags ledare. Till det förra slaget eller, som Volta kallade det, ledare av första
klassen höra alla metaller och kol; till ledare av andra klassen räknade Volta en stor
mängd vätskor, bland vilka särskilt omnämnas rent vatten, vatten blandat med lera
eller krita, sockerlösning, alkohol och eter, mjölk, växt- och djursafter, viner, ättika
och andra syror, spott, nässlem, blod, urin, saltlösning, såpvatten, mineralsyror,
kalkmjölk, alkaliska lutar, svavelalkalier och svavellever.
Även nu för tiden har Voltas indelning av ledarna i två klasser visat sig vara av
djupgående betydelse, ehuru vi på grund av kemiens storartade utveckling bättre i
detalj kunna företaga denna klassificering. Till ledare av första slaget eller, som vi
numera säga, metalliska ledare höra metaller och olika slags kol liksom på Voltas tid. Men
ledarna av andra klassen ha vi nu för tiden betydligt klarare föreställningar om. Först
och främst har man övergivit att hit räkna de ämnen av organiskt ursprung, som Volta
medtagit, dels därför att dessa ämnen, såsom mjölk, blod m. m., äro att betrakta som
blandningar av flera substanser och dels därför att de flesta rena organiska ämnena,
framför allt oljor, icke leda elektriciteten utan äro vad man numera benämner oledare
eller isolatorer. Man har därför såsom ledare av andra slaget endast bibehållit den
grupp lösningar, som efter Faradays föredöme kallas élektrolyter, och till dem räknas
vattenlösningar av den oorganiska kemiens tre fundamentala substanser: baser, syror
och salter.
Voltaeffekt. Elektroinotorisk kraft. Huvudresultatet av Voltas undersökningar
kan nu sammanfattas på följande sätt: därest tre ämnen, av vilka ett ämne är en
elek-trolytisk ledare och de övriga två äro olika metalliska ledare, bilda en sluten krets,
så uppstår ett varaktigt elektriskt fenomen, en s. k. elektrisk ström. Namnet elektrisk
ström infördes först av Ampère 1820, men själva företeelsen hade Volta dock en viss, om
ock dunkel föreställning om. I ett brev till professor Gren i Halle i aug. 1796 skriver
Volta: »Beröringen av ledare av första klassen med andra fuktiga ledare eller ledare av
andra klassen skakar, samlar och sätter i gång det elektriska fluidet. Ni skall icke ännu
fråga mig, hur detta går till; det är tills vidare nog, att det sker och att detta är ett
allmänt faktum.»
När Volta lyckats ur Galvanis fenomen rensa bort allt oväsentligt, så att endast
det av två metaller och en fuktig ledare bildade galvaniska elementet fanns kvar, låg
det nära till hands att fråga, om verkligen alla dessa tre faktorer äro nödvändiga för att
bringa det elektriska fluidet i rörelse. Det hade han ju av tidigare försök ansett
klarlagt, och i sitt första brev till Gren hade han uttryckligen påpekat som en nästan
självklar sak, att en krets av endast två ämnen omöjligen skulle kunna sätta det
elektriska fluidet i cirkulation. »Ty», säger han, »två ämnen måste för att bilda en krets
stöta samman på två ställen, och i vartdera beröringsstället kommer metallernas olikhet
att ge upphov till en drivande, motorisk verkan, vilken dock för de bägge
kontakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
