Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1079
ställena måste gå åt motsatt håll, eftersom metallerna vid dessa bägge ställen följa
varandra i omvänd ordning, när man går runt i kretsen åt samma håll. Dessa bägge
drivande orsaker måste därför upphäva varandras verkan.
Men om således minst tre ämnen måste bilda den krets, runt vilken elektriciteten
av denna nya motoriska verkan tvingas cirkulera, är det därför icke sagt, att denna,
motoriska verkan, sedermera kallad elektromotorisk krajt, finnes vid alla de tre olika
ställen, där dessa ämnen stöta ihop två och två. Måhända spelar den fuktiga ledaren,
således det ursprungliga grodbenet, endast en förmedlande roll, så att det bara är vid
beröringsstället mellan de två metallerna, som elektriciteten drives från den ena metallen
till den andra och sedan tack vare den fuktiga ledaren, elektrolyten, föres vidare i
ständig kretsgång?»
Om nu, som Volta förmodade, de bägge metallmaterialens olikhet gör,
attvidberö-ringsytan emellan dem motoriska, elektricitetsfördelande orsaker göra sig gällande, så
Fig. 936. Voltas fundamentalförsök
visande att spänning uppstår mellan två
olika metaller (zink z och koppar k), när
de komma i metallisk beröring med en
liten metallbygel.
Fig. 937. Voltas fundamentalförsök
utnyttjande direkt kontakt mellan två olika
metallplattor (zink z och koppar k).
borde detta kunna påvisas även utan medverkan av någon elektrolyt. Den blotta
kontakten mellan två metaller borde, även om de icke bilda någon krets, kunna ge upphov till
märkbara resultat av den verkan, som i kretsen tänkes driva elektriciteten runt i ständig
cirkulation. Genom uppfinnandet av kondensationselektrometern (se sid. 1043) lyckades
Volta påvisa, att själva kontaktytan mellan två metaller är säte för en elektromotorisk
kraft. Vid de berömda s. k. Voltas fundamentalförsök, som Volta anställde
med kondensationselektroskopet, förfor han så, att han lät förfärdiga elektroskopets båda
kondensatorplattor (se fig. 916 sid. 1043) av olika slags metaller. Exempelvis lät han
elektroskopets fasta platta vara av koppar och lade över denna en zinkplatta. Bägge
plattorna voro fernissade, men fernissan bortskrapades på två ställen, så att han med en
metallbygel (se fig. 936) av koppar kunde förbinda dem med varandra. Elektrometern
gjorde då ett ytterst litet utslag, som förstorades, när zinkplattan avlägsnades. Vid ett
annat försök (se fig. 937) hade han bägge plattorna blankslipade och ofernissade samt
lade dem direkt på varandra; vid zinkplattans avlägsnande visade elektroskopet genom
ett tydligt utslag, att kopparplattan fått negativ och zinkplattan positiv laddning.
Detta fenomen, som även kallas Voltaefjekt, har sedermera underkastats noggranna
studier av en rad olika forskare, och. man har sökt att i en bestämd spänningsenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
