Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1083
Elektrolys. Voltas brev till Banks var visserligen daterat den 20 mars 1800, men
endast de första bladen av detta brev avsändes omedelbart ocb ankommo till London de
första dagarna i april; resten av brevet ankom icke förrän i mitten av juni. Under betingelse
att ingen kränkte Voltas prioritet meddelade Banks dock innehållet av Voltas brev till
ett flertal medlemmar av Royal Society med den påföljd, att flera av dem gjorde sig
staplar för att anställa försök med dem. Därav kommer det sig, att detta års
julinummer av Nicholsorfs Journal oj Natural Philosophy vid sidan om Voltas brev även
publicerade en rad betydelsefulla undersökningar utförda i England med hjälp av Voltastapeln.
i Den märkligaste upptäckten gjordes den 2 maj 1800 av den framstående kirurgen
Anthony Carlisle i samarbete med kemisten William Nicholson. Carlisle hade av
silvermynt och zinkplåtstycken förfärdigat en stapel till fysiologiska undersökningar
och vände sig till Nicholson för att få sakkunnig hjälp. De började med att bestämma,
vilken som var den negativa resp, positiva polen på stapeln genom att medelst järntrådar
ansluta dem till en kondensator. För att få säker kontakt mellan stapelns översta
zinkplåt och järntråden placerade de några droppar vatten på kontaktstället och iakttogo, att
så snart stapelns krets slöts, började små gasblåsor utvecklas vid den i vattendroppen
nedsänkta järntrådens ända. Nicholson och Carlisle insågo genast, att vattnet
sönderdelas under den elektriska spänningens inflytande, och
de beslöto att närmare studera detta, på så sätt att de träffade anordning att »avbryta
kretsen genom att införa ett rör fyllt med vatten mellan de fria ändarna av två
metalltrådar». De fyllde också ett i nedre ändan igenkorkat rör med vatten och stängde den
övre ändan ävenledes med en kork. Genom korkarna trädde de ena ändan av var sin
koppartråd; trådarnas båda andra ändar anslötos till stapeln. Vid stora avstånd mellan
koppartrådarnas inom röret befintliga ändar kunde de ingenting iakttaga, men skötos
trådarna ihop, så att avståndet mellan dem innanför röret var cirka 5 centimeter, »så
började», skriver Nicholson, »en lång följd av ytterst fina gasbubblor att höja sig från
spetsen av den undre koppartråden, vilken stod i förbindelse med silverplattan, under det
att den motsatta koppartråden först blev matt, därpå rödgul och sedan svart». Efter två
och en halv timmar hade de samlat i rörets övre del ungefär en halv kubikcentimeter gas.
Denna gas visade sig vara vätgas, den kunde antändas, och blandad med lika mängd
luft exploderade den vid antändning med en knall. Det stod klart för dem, att den andra
koppartrådens färgförändringar berodde på utveckling av syrgas, vilken omedelbart
oxiderade koppartråden till svart kopparoxid. I detta sammanhang förtjänar
omnämnas, att man tidigare genom urladdning av Leidenflaskor åstadkommit elektrolys.
Sålunda sönderdelade Berthollet 1785 ammoniak i kvävgas och vätgas, och Päts van
Trostwyk påpekade 1789, att man genom urladdning av en Leidenflaska genom
guldtrådar kan sönderdela vatten i vätgas och syrgas.
Sedermera har Nicholson’s och Carlisle’s försök förenklats genom användande av
platinatrådar eller platinableck, varigenom oxidation undvikes och detta s. k. sekundära
fenomen (andrahandsfenomen) således icke får tillfälle att komplicera vattnets
sönder-delning; över vartdera platinablecket stjälpes dessutom var sitt med vatten fyllda, i
ändan slutna glasrör, i vilket gasen får bubbla upp. I fig. 941 visas denna anordning;
glasrören äro dessutom graderade, så att man kan jämföra de båda gasvolymerna och
klart se, att det utvecklas dubbelt så mycket vätgas som syrgas. Detta experiment
utgör ett slående bevis för att det är möjligt att med hjälp av elektrisk spänning
åstadkomma materians kemiska sönderdelning. Dylik elektrisk sönderdelning kallas på
förslag av Faraday elektrolys, och. de båda i elektrolyten nedsänkta, spänningsförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
