- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
1091

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Den elektriska strömmen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.

1091

tråd, som förbinder batteriets poler (se sid. 1093). Ørsted anslöt sig icke till denna
uppfattning utan tänkte sig den elektriska strömmen, som han kallade den elektriska
konflikten, som en magnetisk företeelse förlagd till rummet utanför ledaren. Häri styrktes
han av det faktum, att de magnetiska verkningarna kunna påvisas med kompassnålen
långt utanför strömbanan. Själv skriver han följande:

»Att den elektriska konflikten icke är instängd i den ledande tråden utan, som sagt,
tillika är tämligen långt utbredd i det omgivande rummet framgår tillräckligt av de
anförda iakttagelserna.»

»Av observationerna kan man också sluta till att denna konflikt försiggår i cirklar,
ty utan detta antagande synes det obegripligt, hur samma del av ledningstråden kan
driva magnetnålen åt öster, när den ställes under magnetnålens ena pol, medan den
driver den åt väster, när den befinner sig ovanför denna pol; en cirkelrörelse går ju åt
motsatta håll i vardera änden av en diameter. För övrigt förefaller det, som om
cirkelrörelsen måste i förening med en fortskridande rörelse utefter ledarens längdriktning
beskriva en skruvlinje eller spiral, något som, ifall jag icke tager fel, dock icke bidrager
till att förklara vad som hittills iakttagits.»

I något oklarare formulering tillägger han: »Alla här angivna verkningar på nålens
nordpol förstås lätt, om man antager, att den negativa elektriska kraften eller materian
genomlöper en högervriden skruvlinje och därvid bortstöter nordpolen.»
Sammanblandningen av elektrisk och magnetisk kraft och materia gör detta uttalande något
dunkelt och vittnar tydligt om hurusom vetenskapen ännu var i saknad av klara begrepp.
Ørsted har tydligen på känn, att hans samtids föreställning om strömmen som en
elek-tricitetstransport även innebär ett sanningsmoment, ehuru han samtidigt uppenbarligen
icke godtager samtidens fjärrverkningsståndpunkt. För att inordna
elektricitetstranspor-ten i sina närverkningsföreställningar tänkte han sig cirkelrörelsen kombinerad med
en framåtskridande rörelse i ledningstrådens riktning.

Bortser man från de oklarheter, som hos Ørsted ha sin grund i samtidens
otillfredsställande vetenskapliga begreppsbildning och terminologi, vittnar Ørsteds lilla
avhandling om en osedvanlig klarsyn. Visserligen kom de närmaste årens utveckling att följa
andra tankelinjer än Ørsteds, men i den sedermera segrande Faraday-Maxwellska teorien,
som utgör den teoretiska grundvalen till vår tids högt utvecklade elektroteknik, dyker
Ørsteds uppfattning åter upp i förklarad form.

Ørsteds lilla broschyr väckte stort uppseende, och tack vare Ørsteds kloka
omnämnande av de framstående män, vilka bevittnat hans försök, stannade man icke i
passiv misstro inför hans uppgifter utan anställde försök för att verifiera dem. I Genève
skred man snabbast till verket. De båda fysikerna M. A. Pictet och A. de la Rive,
vilken senare ägde ett trågbatteri om 380 plattor fördelade på 38 tråg, hade den 19
augusti 1820 besök av den franske fysikern Arago (se sid. 878), och de hade därvid
låtit honom se Davys ljusbåge, eller som de la Rive skriver: »Det härliga ljusförsök som
uppstår mellan ändarna på två kolspetsar, när man med dem sluter den voltaiska kretsen
antingen i luft eller lufttomt rum.» Härvid kom Ørsteds broschyr på tal, och man
begagnade tillfället att efter Ørsteds beskrivning pröva kompassnålens inställning i
omgivningen av stapelns ledande förbindelsetråd. Försöken gå vo en fullständig bekräftelse
på Ørsteds iakttagelser.

Återkommen till Paris gav Arago kraftig spridning åt nyheten, och man kan av
följande utdrag ur den franska vetenskapsakademiens protokoll se hur snabba verkningar
Genèvebekräftelsen fick:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:02:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/1103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free