Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Den elektriska strömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER
1095
Fig. 951. Astatiskt nålpar.
Fig. 952. Multiplikator.
strömstyrka fullt bestämt jämviktsläge. Genom en efter direktionskraf terna avpassad
gradering på skalan kan man därför avläsa strömstyrkan.
Den ursprungliga ampèreska galvanometern bestod belt enkelt av en kompass
innesluten i en dosa, på vilken fästs en med två klämskruvar försedd metalltrådsbygel.
Fransmannen Pouillet placerade (1837) kompassen mitt i centrum till en cirkulär träram,
på vilken en isolerad metalltråd upplindades i flera varv. För att få kompassen känslig
upphängde man stundom nålen i en
kokong-tråd (se fig. 950). Denna galvanometer, vars
direktionskraft härrör från det jordmagnetiska
fältet, skall, för att denna direktionskraft
skall vara fullt bestämd, uppställas med
träramen i den magnetiska meridianen; när
nålen vrider sig, bestämmes dess slutliga läge
av resultanten till de två krafter, som härröra
från jordens och från strömmens magnetfält;
tangentmåttet för utslagsvinkeln blir därför proportionellt mot strömmens
magnetfält, varför galvanometern kallas tangentbussol (av franska boussole, kompass). Vill
man som mått på strömstyrkan taga dess magnetfälts styrka i träramens centrum, har
man i tangentbussolen således en möjlighet att fastställa en bestämd strömskala (se
vidare nästa paragraf). Tangentbussolen
har på denna grund spelat en betydelsefull
roll vid äldre absoluta strömmätningar.
Tangentbussolens direktionskraf härrör
från det jordmagnetiska fältet och kan
således icke efter behag göras större eller
mindre. Man kan därför icke heller i
nämnvärd mån ändra på instrumentets känslighet.
Det är emellertid möjligt att helt frigöra sig
från det jordmagnetiska fältets inflytande,
om man efter Ampères föredöme (1820)
använder icke en enda magnetnål utan två
lika starkt magnetiserade nålar, vända med
polerna åt motsatta håll. Ett dylikt astatiskt
nålsystem kan man upphänga i en fin tråd,
vars torsionskrafters (se sid. 274)
vridnings-moment få tjänstgöra som nålsystemets
tillbaka vridande direktionsmoment (jfr sid. 487).
Eftersom trådens torsionsmoment är omvänt proportionellt mot dess diameters fjärde
potens (se sid. 274), kan man genom att taga olika grovlek på tråden inom vida gränser
reglera nålsystemets direktionsmoment och därmed också galvanometerns känslighet.
Man kan även på annat sätt än med en dylik extra magnetnål astatisera, d. v. s. göra
en magnet eller ett magnetsystem okänsligt för det jordmagnetiska fältet. Enklast kan
man astatisera genom att i närheten av nålsystemet införa en permanent magnet, vars
styrka är så avpassad, att om magneten lägges i lämpligt läge, giver den ett magnetfält,
som är lika starkt men motsatt riktat mot jordmagnetiska fältet.
Ett i en fin kokongtråd upphängt astatiskt nålsystem, kring vars ena nål en
strömslinga får gå (se fig. 951), utgör en tämligen känslig galvanometer, konstruerad i direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
