Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Växelverkan mellan materia och elektrisk ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1124
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
ningen genom dem stigit lika mycket som den genom spänningsfallen sjunkit, varför
relationen + v2 + v3 + + e2 + £3 + — e5 — e6 måste gälla. I
likhet med Gustav Kirchhoff (se sid. 930) kan man därför uttala Kirchhoffs lag för
slutna strömkretsar:
I en sluten strömkrets är summan av alla de ingående
1 e d n i n g s m o t s t å n d e n s spänningsfall lika stor som summan
av alla i kretsen verksamma elektromotoriska krafter.
Även om den slutna kretsen skulle utgöra en del av ett större, grenat
ledningsnät, så att strömriktningen i någon del av ledningen på grund härav skulle vara
omkastad, gäller lagen, ifall strömstyrkan räknas med positivt tecken i en efter behag vald
riktning och med negativt tecken i den motsatta riktningen. Likaså gäller lagen, om
flera element eller elektromotoriska krafter ingå; härvid kunna elementen eventuellt
vara kopplade med polerna åt motsatta håll, i vilket fall även de elektromotoriska
krafterna särskiljas med plustecken, om de underlätta strömmens gång i den som
positiv valda riktningen, och med minustecken i motsatt fall.
Kirchhoffs lag för slutna strömkretsar brukar stundom även i svensk litteratur
benämnas Ohms lag. För ett enda element med elektromotoriska kraften E och inre
motståndet R,, vilket belastas med en ledning med motståndet Ry (»yttre motstånd»),
gäller enligt Kirchhoffs lag
RrI + RvI = E,
och således får man härur formeln
I = ——––-.
Bi 4" Ey
vilken står i bästa överensstämmelse med Ohms formel för termoelement kretsen.
Formeln tillåter beräkning av strömstyrkan i varje till elementet ansluten ledning, under
förutsättning att den elektromotoriska kraften och motstånden äro kända.
Genom Kirchhoffs utvidgning av lagen till att omfatta även mera sammansatta
ledningsnät med flera i samma knutpunkt mötande ledningar måste även ett
samband mellan strömstyrkorna i en dylik knutpunkt uppställas, för att man skall vara i
stånd att fullständigt beräkna dylika ledningsnät. Detta samband, som kallas
Kirchhoffs lag om strömgrening, innebär, att
i en knutpunkt för flera strömförande ledningar är
summan av alla strömstyrkorna, tagna med sina tecken,
lika med noll
och utgör ett klart uttryck för att den elektriska strömmen kan liknas vid en
osamman-tryckbar vätska. Att strömstyrkan är densamma i en lednings
alla punkter brukar man anse självklart. Experimentellt påvisades detta
första gången av Peter Barlow 1824. Vi skola längre fram se, att det endast är
för stationära strömmar dessa lagar gälla; vid mycket snabbt växlande strömmar
måste lagarna modifieras och till sin innebörd fördjupas.
Den ohmska lagens tillämplighet. Som vi redan nämnt dröjde det ganska länge,
innan den ohmska lagen blev allmänt erkänd. Vi ha också i det föregående belyst en
del av orsakerna härtill. Den ohmska lagen är icke fullt jämbördig med sådana lagar
som Coulombs lag m. fl., vilka kunnat läggas till grund för matematiska teorier. I Ohms
lag spelar materialinflytandet en mera dominerande roll, och denna materialets
växel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
