Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Växelverkan mellan materia och elektrisk ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROMAGNETISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1125
verkan med de i lagen ingående elektriska storheterna undergräver lagens matematiska
betydelse. Vill man ur sambandet V = R. I med kännedom om ledningens material
och den mellan ledningens ändar tillkopplade spänningen beräkna den efter
tillkopplingen gällande strömstyrkan, så har man att i första hand beräkna ledningens motstånd.
Emellertid är ledningsmotståndet beroende av vilken temperatur tråden får efter
tillkopplingen, och denna temperatur vet man faktiskt intet om, ty den betingas i sin tur
av hur stor strömstyrkan blir till slut. Under sådana omständigheter kan man fråga
sig, om icke det hela bildar ett nystan utan åtkomlig uppslagsända. Den engelske fysikern
A. Shuster föreslog 1875, att man skulle korrigera Ohms lag med en term innehållande
en jämn potens av strömstyrkan och på så sätt inräkna strömmens inflytande på
motståndet. Detta skulle emellertid i hög grad komplicera den ohmska lagen och göra den
svårtillgänglig för enklare beräkningar.
Inom elektrotekniken har man sedermera nöjt sig med att använda Ohms lag till
överslagsberäkningar, och härtill har den visat sig ovärderlig. När strömstyrkan skall
beräknas och man intet vet om temperaturen, bortser man därför helt från temperaturens
inflytande på motståndet och räknar med ett genomsnittligt värde (vanligen vid 18°)
på specifika ledningsmotståndet. Eftersom de flesta viktigare ledningsmaterials
temperaturkoefficient (se sid. 1116) är c:a O.ooi, kommer detta vid temperaturvariationer
av blott 25° C att medföra ända till 10 % fel. För mätändamål äro dylika fel alltför
stora, och man har därför sökt att tillfredsställa elektroteknikens krav på så sätt, att man
uppfunnit legeringar med mycket liten temperaturkoefficient ävensom kompenserad
motståndstråd (se tabellen sid. 1116) för att dymedelst frigöra sig från svårigheterna
vid den ohmska lagens tillämpning.
Inom vetenskapen, särskilt mättekniken, kan man icke nöja sig med enbart
överslagsberäkningar. Ej heller var man utan vidare hågad acceptera Shusters förslag. För att
komma till ett avgörande beslöt därför det av Brewster 1831 grundade Brittiska
samfundet för vetenskapens främjande, British Association for the advancement of Science,
år 1876 att åt en kommission uppdraga frågans definitiva utredning. I kommissionen
invaldes Cl. Maxwell, I. Everett, A. Shuster och G. Crystal. Av dessa skulle Crystal
utföra de behövliga mätningarna, och Maxwell skulle stå för mätmetodernas utarbetande.
Den slutliga mätmetoden var så utarbetad, att den ström, varmed motståndet belastades,
endast fick verka under så kort stund, att ingen temperaturförändring hann äga rum.
Under sådana omständigheter visade sig, vid de mest olika strömstyrkor och vid
metalltrådar av mest skiftande material, längd och grovlek, avvikelsen från Ohms lag mindre
än 10-10 %
Om man kan frigöra sig från temperaturinflytandet, har således Ohms lag full
giltighet. Inom den vetenskapliga mättekniken ordnar man det därför alltid så, att
temperaturinflytandet upphäves. Härvid har man framför allt slagit in på den vägen att vid
mätningar om möjligt använda sådana mätmetoder, vid vilka ingen strömbelastning
behöver förekomma, nollmetoder. När strömbelastning är ofrånkomlig, använder man
material med minsta möjliga temperatur koefficient, helst nedsänkta i bad hållande
konstant temperatur.
Motståndsmätning. Becquerels differentialgalvanometer (se sid. 1115) vore ett
utmärkt instrument för jämförelse av ledningsmotståndet hos olika ledningsmaterial,
men tyvärr faller det sig mycket svårt att förfärdiga denna galvanometer, så att de bägge
strömspolarna få exakt samma verkan. Även andra olägenheter äro förknippade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
