Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Växelverkan mellan materia och elektrisk ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1126
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Fig. 976. Schema över kopplingen vid
Wheatstones brygga.
den becquerelska metoden. I en Bakerföreläsning framlade den engelske fysikern
sir Charles Wheatstone 1843 ett flertal förträffliga förslag till instrument och
mätmetoder för mätning av »voltakretsens konstanter», d. v. s. av motstånd och
elektro-motoriska krafter. Bland instrumenten möter man för första gången reostat eller
reglering smotstånd, reokord eller bryggtråd samt skjutmotstånd, och det är Wheatstone, som i
detta samband infört benämningarna reostat och reokord (av grek, rheos, ström). Ampère
hade tidigare kallat voltastapelns
förbindelseledning reotom, och Peclet hade kallat
galvanometern för reometer.
Bland de olika mätmetoder, som
Wheatstone föreslår för motståndsmätning,
förekommer bl. a. även en redan 1833 av Christie
föreslagen metod, vilken numera allmänt
användes under benämningen Wheatstones
brygga. Fig. 976 visar ett schema över denna
bryggkoppling. Till ett batteris båda poler
inkopplas dels motstånden x och w och dels
motstånden rx och r2. En ledning, den s. k.
bryggan, innehållande en känslig
galvanometer, förenar de båda punkter, där x och w
resp. rx och r2 äro förenade. Genom nedtryck-
bara kontakter, s. k. kontaktnycklar, kan både galvanometerns och batteriets inkoppling
göras kortvarig, så att ingen uppvärmning av motstånden eller överbelastning av
galvanometern äger rum. Om motstånden rx och r2 avpassas så, att ingen ström går genom
galvanometern, när batteriet inkopplas, måste relationen
x
w
gälla mellan de olika motståndens talvärden. Detta inses därav, att spänningen i
bryggans bägge ändar är densamma och således spänningsfallen i rx och x inbördes äro lika,
samtidigt med att spänningsfallen i r2 och w också äro lika. Eftersom samma ström ix
går i rx och r2 och en annan ström i2 likaledes samtidigt går genom x och w, så gälla
således följande likheter mellan spänningsfallen: rxix = xi2 och r2ix — wi2. Divideras dessa
uttryck, så erhålles ovanstående relation mellan rx, r2, w och x. Denna relation visar, att
om de tre motstånden rx, r2 och w äro bekanta, så kan man beräkna x. Vanligen avpassar
man rx och r2, så att de äro lika; det obekanta motståndet x blir då precis lika stort som
jämförelsemotståndet w. Dessutom giver mätmetoden, då rx = r2, det noggrannaste
resultatet, ty galvanometerutslagen för små olikheter mellan x och w bli då som störst.
I fig. 977 visas hur man i praktiken förfar enligt denna metod. Mellan B och (A)
samt (A) och C befinna sig de bägge motstånden r2 och rx, vilka således helst göras lika.
De bestå av symmetriskt ordnade proppreostater, och genom propparnas uttagning
kunna de göras större eller mindre, varigenom strömmen från det galvaniska batteriet
i större eller mindre grad tvingas att gå genom det obekanta motståndet x mellan D och C
och jämförelsemotståndet w mellan B och D. Vid den inledande regleringen av w hållas
r2 och rx mycket små (alla propparna äro i), så att strömmen huvudsakligen går genom
rx och r2 och endast en svag ström går genom w och x. Spänningsfallen i w och x bli då
icke så stora, att galvanometern utsättes för för starka strömstötar. Sedan w någorlunda
reglerats^ så att galvanometerutslaget är noll, kan man öka motstånden rx och r2 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
