Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1144
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
hans intelligens fick tillfälle till utveckling i sådan riktning, som väl annars knappast
varit möjligt. Ödet ville också, att just sådana böcker föllo honom i händerna, att
hans enastående slumrande vetenskapliga anlag blevo väckta och utvecklade. Artikeln
»Elektricitet» i världens förnämligaste konversationslexikon, Encydopædia Britannica,
fångade först hans intresse och var, enligt hans egen utsago, jämte »Samtal över
kemiska frågor», Conversations in Chemistry av Jane Marcet, anledningen till att hans
håg med sådan bestämdhet vände sig mot naturvetenskapliga studier.
Varje vecka sparade han några kopparslantar för att på lediga stunder med enkla
medel kunna få utföra de vetenskapliga experiment, varom han med iver läst. Och i
sin notisbok »Filosofiskt om vartannat» samlade han utdrag ur alla de värdefulla böcker,
som kommo i hans väg under arbetet. Med mästarens tillåtelse fick han vid 19 års ålder
gå och höra på de naturvetenskapliga föreläsningar, som John Tatum höll i London år
1810, och därvid började han stifta bekantskap med vetenskapligt intresserade åhörare.
Den avgörande impuls, som helt vände hans håg mot naturvetenskaperna, gavs
av en medlem av engelska vetenskapsakademien, vilken av en tillfällighet skaffat
Faraday tillträde till den sista av de fyra föreläsningar, som sir Humphry Davy höll
under våren 1812 i London. Ännu var icke hans lärlingstid slutad, men när detta
inträffade i oktober samma år, kunde han som bokbindaregesäll hos de la Roche i London
mera ostört använda sin lediga tid till studier, och han utarbetade där ett utförligt referat
av Davys föreläsning. Denna utarbetning av Davys föredrag sände han till den
framstående föredragshållaren med ett brev, vari han uttalade en önskan om att denne vid
lämpligt tillfälle ville ha honom i åtanke. På själva julafton skrev Davy ett vänligt
brev till Faraday och berömde honom för den flit, uppmärksamhet och fattningsförmåga,
varom hans arbete bar vittne, samt erbjöd honom ett personligt sammanträffande efter
nyåret.
Detta sammanträffande kom också till stånd, och 1813 blev Faraday mot en lön av
25 shillings i veckan och fri bostad anställd som assistent vid Royal Institution (engelska
vetenskapsakademien). I oktober samma år reste Davy, som tack vare fransmännens
storsinthet (jfr sid. 1069) icke behövde bekymra sig om den politiska konflikten mellan
Frankrike och England, ut på en tvåårig resa genom Frankrike, Italien och Tyskland,
och Faraday följde honom enligt överenskommelse som assistent men i verkligheten
som kammartjänare. Ehuru frestad att resa hem och genom sitt ursprungliga yrke få
umgås med sina gamla kära vänner böckerna höll han dock ut i sin ofta rätt pinsamma
ställning. År 1815 kom han åter till London och kunde äntligen få litet tid till
självständigt vetenskapligt arbete.
Efter sex års träget laboratoriearbete, varunder hans egen utveckling mer och mer
fullkomnades, gjorde han 1821 sin första stora fysikaliska upptäckt, det fenomen som
ligger till grund för den elektriska motorn och som består i en strömbanas roterande
rörelse under magnetisk påverkan. Tyvärr fick han icke ostört njuta glädjen av denna
sin upptäckt, utan rykten kommo ut, att hela upptäckten egentligen gjorts av Wollaston,
vilken vid samma tidpunkt arbetat i Davys laboratorium och därvid sökt genom
magnetiskt inflytande bringa magneter ävensom strömbanor att rotera kring sina egna axlar.
Denna av Wollaston sökta rörelse hade Faraday lika litet som Wollaston kunnat finna,
men däremot lyckades han få strömbanor att rotera omkring magneter och vice versa.
Det tog hela två år, innan Faraday lyckades helt vederlägga alla de beskyllningar,
som hotade hans vetenskapliga karriär, men 1824 fick han full upprättelse, i det Royal
Society med alla röster mot en enda valde honom till ledamot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
