Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS EXPERIMENTALÜNDERSÖKNINGAR.
1143
Men en invändning kan man med Maxwell göra. »Ehuru gjuten i den induktiva
bevisföringens form tillåter oss Ampères metod dock icke att spåra de tankar, som lett
den. Vi kunna knappast tro, att Ampère verkligen upptäckte sin lag medelst de
experiment han beskriver. Vi tvingas misstänka, vad han i själva verket också själv berättar
oss, att han upptäckte lagen genom någon process, som han icke låter oss få inblick i,
och att han, när han efteråt byggt upp ett fullkomligt bevis, sopade bort alla spår efter
den byggnadsställning, medelst vilken han byggt upp det.»
Inom matematiken hör ett sådant tillvägagångssätt som det här karakteriserade
till ordningen; där eftersträvar man framför allt logisk fulländning parad med stor
knapphet. Men inom fysiken kräver man vid sidan härom åskådlighet och påtagligt
sammanhang, och det kravet hade Ampère med sin skarpa matematiska träning icke
ägnat tillbörlig hänsyn.
Fjärrkrafthypotesen, redan i sig själv artificiell och ofta uppgrumlad med
ockulta idéer, hade av Ampère gjorts än mer artificiell genom att kombineras med en
uppdelning av den elektriska strömmen i »strömelement». En kort stump av en elektrisk
ström kan dock aldrig tänkas hava en isolerad existens ur fysikalisk synpunkt utan är
och förblir ett matematiskt konstgrepp.
Det blev därför förbehållet åt en man, som aldrig varit i tillfälle att tränas i
matematiska konstgrepp, att giva vad Ampère och dennes akademiska efterföljare ej förmådde.
Den .mannen var Michael Faraday (1791—1867), den moderna elektricitetslärans
grundläggare. Med oförvillad instinkt och en naturlig skarpblick för sammanhanget
mellan fenomenen byggde han upp allt från grunden, och han lämnade
byggnadsställningarna kvar, så att andra kunnat bygga vidare.
Maxwell, som mer än någon byggt vidare på Faradays verk, säger därom i
anslutning till sina uttalanden om Ampère:
»Faraday däremot visar oss såväl sina misslyckade som sina framgångsrika
experiment, sina omogna idéer likaväl som sina mogna, och läsaren, om också underlägsen
honom i induktionens styrka, känner mera sympati än beundran och frestas tro, att om
han blott haft tillfälle till det, skulle även han kunnat vara en upptäckare. Varje
studerande bör därför läsa Ampères undersökning som ett glänsande exempel på
vetenskaplig stil, i vad det gäller fastslåendet av en upptäckt, men han bör också läsa Faraday
för odling av en vetenskaplig anda med hjälp av den växelverkan, som kommer att äga
rum mellan de nyupptäckta fakta Faraday ställer fram för honom och de spirande
idéerna i hans eget medvetande.»
»Det var kanske till båtnad för vetenskapen, att Faraday, ehuru djupt medveten om
rummets, tidens och kraftens fundamentala former, icke var en skolad matematiker.
Han frestades icke att ge sig in på de många intressanta rent matematiska
undersökningar, vartill hans upptäckter skulle givit anledning, om de framställts i matematisk
form, och han kände sig varken kallad att intvinga sina resultat i en form acceptabel
för den tidens matematiska smak eller att uttrycka dem i en form, som kunde angripas
av matematici. På så sätt fick han tillfälle att utföra sitt säregna verk att sammanknyta
sina idéer med sina fakta och att uttrycka dem på ett naturligt, okonstlat språk.»
Född i fattiga omständigheter och tidigt utkastad i världen hade Faraday varit
utestängd från möjligheten att vid skola och universitet invigas i de akademiska
mysterier med fj ärrkrafter och imponderabilia, som präglade hans samtids uppfattning av de
elektriska och magnetiska fenomenen (jfr sid. 1063). Men hans tanke var vaken, och
ödet hade velat, att hans fader, grovsmeden, satte honom i bokbindarelära, varigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
