Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. ENERGIFÖRVANDLINGAR.
1149
att flera hundra fot koppartråd lindades upp till en gles spole på en trävals, och mellan
dessa lindningar lindades en annan lika lång koppartråd, varvid genom mellanlägg
förhindrades att de bägge trådlindningarna kommo i beröring med varandra. Den ena tråden
förbands därpå med ett Voltabatteri om tio stycken plattor om 16 kvadrattum vardera, den
andra med en galvanometer. Faraday väntade sig nu, att den ström, som gick fram i den
ena tråden och vars magnetiska verkan sträcker sig långt utanför själva tråden, skulle
på grund av denna sin verkan i den andra trådspolen draga en annan ström med sig.
Emellertid förhöll sig galvanometern fullständigt lugn, så att ingen anledning fanns att
antaga, att den ena trådspolens ström förmådde åstadkomma någon verkan i den andra
trådspolen. Ett utbyte av den med galvanometern förbundna, fullständigt isolerade
koppartråden emot en likaledes isolerad järntråd visade sig icke ge bättre resultat.
Vid ett senare upprepande av detta försök, varvid ett liknande batteri om 100 par
metallplattor kom till användning, iakttog Faraday, att, som han själv skriver, »då
kontakten slöts, uppstod en plötslig och mycket svag verkan på galvanometern, och en
liknande svag verkan visade sig också, när förbindelsen med batteriet bröts. Så länge
den elektriska strömmen fortfor att gå genom den ena spolen, kunde intet spår av vare
sig något galvanometriskt utslag eller någon induktionsliknande verkan på den andra
spolen iakttagas, fastän batteriet var mycket kraftigt, så att hela spiraltråden
uppvärmdes och en intensiv gnista kunde erhållas genom urladdning mellan två kolspetsar.»
»Ett upprepande av detta försök med ett batteri om 120 plattor gav inga andra
resultat, men det bekräftades både denna och tidigare gånger, att galvanometemålens svaga
avvikelse i det ögonblick, då strömmen slöts, alltid var av viss riktning och att den
liknande svaga avvikelse, som uppstod, när strömmen bröts, var i motsatt riktning.»
Faraday hade således i en fullständigt isolerad, sluten metalltråd utan
inkoppling av något batteri eller annan strömkälla lyckats få fram en elektrisk ström
enbart genom att ha denna metalltråd placerad i närheten av en annan metalltråd,
genom vilken en elektrisk ström drevs fram medelst ett Voltabatteri. Emellertid
företedde denna nyupptäckta ström icke de egenskaper, som Faraday väntat sig. Det
var icke så, att den ena strömmen liksom släpade med sig den andra, utan endast
för det korta ögonblick, då batteriströmmen slöts eller bröts, var den inducerade
strömmen märkbar; den ägde därför icke Voltaströmmens alltid lika stora intensitet,
utan den liknade snarare den kortvariga urladdningsströmmen från en Leidenflaska.
Man hade sig bekant, att en dylik urladdningsström från en Leidenflaska, trots att
den knappast påverkade en galvanometer, kunde magnetisera stålnålar, och Faraday
förmodade nu, att detta också skulle vara möjligt med den av honom upptäckta
kortvariga induktionsströmmen.
»Denna förmodan bekräftades, ty inkopplades en kring ett glasrör lindad tråd i
stället för galvanometern, stacks därpå en stålnål in i röret och förbands batteriet med
sin spiraltråd, så visade sig stålnålen magnetiserad, om den togs ut, innan
batterikontakten bröts.»
»Om batterikontakten först slöts och därpå en magnetiserad nål stacks in i den
lilla spolen och slutligen batterikontakten bröts, så hade nålen fått en till synes lika
stark magnetisering som förut, ehuru med poler av motsatta slag.»
Fullständigt samma verkan erhölls dock icke vid strömmens påkoppling och
från-koppling, utan vid strömkretsens öppnande blev magnetiseringen en obetydlighet starkare
än vid strömkretsens slutande. Skillnaden var obetydlig, men på ett lika enkelt som
sinnrikt sätt påvisade Faraday den därigenom, att han omväxlande slöt och bröt ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
