Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1150
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Fig. 990. Anordning för demonstration av Faradays
fundamentalförsök, bestående dels av en krets utan strömkälla, bildad av den
yttre spolen A och multiplikatorn M, och dels av den till ett
galva-niskt element E kopplade inre spolen B. När strömkretsen slutes
genom kontakten q, visar multiplikatorn ett kortvarigt utslag. Om
den strömförande inre spolen dragés ut eller in i den yttre spolen,
visar multiplikatorn utslag, så länge rörelsen fortgår.
men i batterikretsen, under det stålnålen låg kvar i det till den andra kretsen hörande
spirallindade glasröret. På detta sätt kunde nålen så småningom få en rätt avsevärd
magnetisering med polerna vända åt samma håll, som när strömmen endast brutits en
enda gång.
Med en beundransvärd skarpblick för det väsentliga i fenomenet sökte Faraday
genom en modifiering av försöket åstadkomma förändringar utan att därför
behöva ändra strömmen genom till- och frånkoppling helt enkelt genom att inbördes
förflytta strömbanorna. Han säger nämligen:
»Vid de föregående försöken voro de bägge trådarna placerade tätt intill varandra,
och när man ville få fram den inducerade verkan, sattes den inducerande tråden i
förbindelse med batteriet. Men som man kunde förmoda, att denna märkliga verkan blott
gjorde sig gällande i de
ögonblick kontakten slöts
eller bröts, så företogs
induktionen på ett annat
sätt. En flera fot lång
koppartråd uppspändes i
sicksack i form av ett W
på ena sidan av en bräda,
och på precis samma sätt
fästes en andra tråd på
en annan bräda, så att
när den fördes intill den
förra, skulle trådarna
kunna beröra varandra
överallt, om icke ett
mellanliggande papper
hindrade. Den ena av
dessa trådar förbands
med en galvanometer och
den andra med ett Voltabatteri. När nu den ena brädan med sin tråd hastigt närmades
till den andra, så avvek galvanometernålen, likaså när den fjärmades, ehuru då åt
motsatt håll. Företogs brädornas närmande och fjärmande i takt med magnetnålens
svängningar, så blevo dessa mycket stora; upphörde däremot trådens fram- och
återgående rörelse, så återvände också nålen strax till sitt vanliga läge.»
»När trådarna närmades mot varandra, hade den inducerade strömmen motsatt
riktning mot den inducerande strömmen. När trådarna avlägsnades från varandra, hade
den inducerande strömmen däremot samma riktning som batteriströmmen. Höllos
trådarna stilla, uppstod ingen inducerad ström.»
Dessa nyupptäckta induktionsfenomen ha icke den ringaste likhet med tidigare
influensfenomen, vilka alla varit oberoende av förändringar och således
närmast äro att betrakta som statiska företeelser. Influens kallas också stundom statisk
induktion. Det av Faraday upptäckta induktionsfenomenet är däremot intimt
förknippat till förändringar, till rörelse; det är därför ett dynamiskt eller rättare
elektrodynamiskt fenomen, och det kallas därför vanligen elektrodynamisk
induktion. Faraday själv kallade fenomenet för Voltaelektrisk induktion med hänsyn
därtill, att strömmen från ett Voltabatteri var det egentliga upphovet till fenomenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
