Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. ENERGIFÖRVANDLINGAR.
1165
fysikaliska orsaken till fenomenet eller sammankopplas med eller på annat sätt göras
beroende av en sådan föreställning.»
Därefter övergår Faraday till frågan om magnetfälts uppmätning antingen medelst
■en liten kompassnål enligt Coulombs svängningsmetod eller också genom dess
induk-tionsverkan medelst en rörlig koppartrådsslinga.
»Den rörliga tråden kan fås att summera ihop eller att omedelbart giva resultanten
till den magnetiska verkan på flera ställen, d. v. s. verkan härrörande från en viss area
eller ett tvärsnitt av kraftlinjerna, och på så sätt giva experimentella jämförelser, som
magnetnålen icke förmår annat än ofullständigt och mödosamt. Vare sig tråden rör sig
rakt eller snett över kraftlinjerna, i en riktning eller en annan, hopsummerar den med
samma principiella noggrannhet verkan av de krafter, som representeras av de
överskurna kraftlinjerna.»
Genom att använda en ballistisk galvanometer kunde Faraday konstatera, att
gal-vanometerutslaget alltid blev detsamma, när en trådslinga vreds 10 varv runt i ett givet
magnetfält, oberoende om vridningen skedde långsamt eller fort. Denna betydelsefulla
upptäckt användes numera i ett modernt
mätinstrument, fluxmeter eller flödesmätare (se fig.
999), som består av en ballistisk, med skala
försedd galvanometer, till vilken är i en sladd
kopplad en koppartrådsspole, s. k. provspole.
Genom att föra provspolen från en omagnetisk
omgivning och in i ett godtyckligt magnetfält
kan man direkt på instrumentets skala i siffror
avläsa, hur stort det magnetflöde är, som går
genom spolen i dess slutliga läge.
Sina iakttagelser sammanfattade Faraday
i följande, på rena närverkningsföreställningar
grundade induktionslag:
»den elektricitetsmängd, som
genom induktion drives fram i en rörlig tråd, är direkt
proportionell mot antalet överskurna kraftlinjer.»
I stället för att betrakta induktionens totala verkan i form av en framdriven
elektricitetsmängd kan man med större fördel räkna med dess verkan per sekund eller per
bråkdel av sekund. Elektricitetsmängden, som per sekund framdrives, är just måttet
på strömstyrkan (se sid. 1100), och strömstyrkan är enligt Ohms lag proportionell mot
den framdrivande elektromotoriska kraften. Genom att utnyttja denna
elektromoto-riska krafts oberoende av trådmaterialet kan man därför omskriva Faradays
induktionslag i dess numera mest brukliga form.
När en metalltråd rör sig i förhållande till ett
magnetfält, induceras en elektromotorisk kraft, som är
proportionell mot det per sekund överskurna magnetflödet och
vars talvärde är oberoende av trådens material och endast
betingas av de enheter, vari man mäter spänning och
magnetflöde.
Fig. 999. Fluxmeter, instrument för direkt
uppmätning av ett magnetfälts flöde genom
den i figuren t. h. synliga provspolen.
Induktion i det jordmagnetiska fältet. Från Faradays ståndpunkt var det en
självklar sak, att en metalltråds rörelse i jordens magnetfält måste leda till alstring av in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
