Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1166
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
duktionsströmmar likaväl som dess rörelse i förhållande till varje annat magnetfält.
För dem, som icke kunde slita sig från fjärrkraftsföreställningar, måste en dylik
»jord-magnetisk induktion» däremot synas betydligt mera märklig och svår att bestämma..
I andra serien av sina experimentalundersökningar ägnade Faraday därför rätt
mycken uppmärksamhet åt försök i samband med detta speciella fall.
Det kan vara tillräckligt att här endast beskriva det av dessa försök, som enligt
Faradays egen åsikt utgör »inbegreppet av nästan alla magnetinduktionens fakta» och
som samtidigt utmärker sig genom sin förbluffande enkelhet och överskådlighet.
Försöket fordrar till utförandet endast en tillräckligt känslig galvanometer och en
koppartråd. Faraday själv använde en koppartråd, som var 8 fot lång och 0.05 tum tjock.
Denna koppartråd kopplas med sina bägge ändar till galvanometern, så att den med
galvanometerns trådspole bildar en enda sammanhängande krets. Därpå kan
koppartråden böjas till en någorlunda rätvinklig fyrkant på ett sådant sätt, att
galvanometern sitter i mitten av en av fyrkantens långsidor. Denna sida fastgöres vid ett bord,
så att den hålles horisontellt riktad i norr och söder, och hela trådfyrkanten lägges
horisontellt med den andra sidan exempelvis i
västligt läge (JF) i förhållande till galvanometern (se
fig. 1000, där galvanometern schematiskt markerats
medelst den cirkelformiga, graderade skalan).
Om-lägges därpå trådfyrkanten kring den fastgjorda,
sidan, så att den andra sidan kommer öster (E) om
galvanometern, så avviker galvanometernålen på
grund av den ström, som induceras i koppartråden
genom dess rörelse i förhållande till jord magnetiska
fältet. I den rörliga trådsidan måste härvid
strömmen, enligt regeln å sid. 1161, gå från söder till norr
så som pilen i figuren utvisar.
Denna det jordmagnetiska fältets inflytande undersökte Faraday även på roterande
kopparskivor, och genom enbar rotation av en dylik cirkelrund skiva kunde han erhålla
elektriska strömmar, så snart skivan icke låg med sitt plan parallellt med jordmagnetiska
fältets riktning. Varje här på jorden i rörelse befintlig ledande kropp är således en
elektrisk generator! De spänningar, som uppstå, ävensom de därav alstrade strömmarna äro
dock ganska svaga och planlöst ordnade, så att de sällan göra sig gällande i det
praktiska livet. Men förhållandet är teoretiskt intressant och blir det än mer, om man
betänker, att avsevärda ledande massor befinna sig i rörelse relativt jorden — nämligen havets
strömmande saltvattensmassor. Faraday tänkte sig, att de stora havsströmmarna,
exempelvis Golfströmmen, kunde på detta sätt inverka på och modifiera jordens eget
magnetiska fält. En del försök, som Faraday utförde för att demonstrera
jordmagnetiska fältets inducerande inverkan på det rinnande vattnet i Thames, kunde icke ge
definitivt res.ultat på grund av de ytterst svaga spänningar, som här komma i fråga.
Den hastighet, varmed ledaren rör sig i förhållande till det magnetiska fältet, har
stor betydelse för fenomenets intensitet, och den var ju icke så vidare stor vid Thames*
rörelse.
Fig. 1000. Alstring av induktionsström
genom en ledningstråds rörelse från
väst till öst. Efter Faraday 1831.
Självinduktionen. Extraströinmar. I den nionde serien av Faradays
experimentalundersökningar upptager han induktionsfenomenen till förnyad behandling efter
att i tre år ha absorberats av sina, i tredje till och med åttonde serien publicerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
