Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1170
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
i samma, ögonblick som elementets poler slötos med lindningen till en elektromagnet.
Men denna iakttagelse är intet bevis för att uppfattningen om existensen av
extra-strömmar är riktig och än mindre något bevis för att denna uppfattning är den enda
riktiga.
Elektrisk och magnetisk växelverkan som energiförvandling. Fastän Faradays
betraktelser sålunda icke i alla stycken behöva vara normgivande för vår tids uppfattning
av dessa fenomen, får man icke glömma, vilken oerhörd betydelse de haft för
elektrici-tetslärans utveckling. Fenomenen i och för sig ha ju i alla tider sin innebörd, oberoende
av alla teoretiska tolkningar, och de elektromagnetiska fenomenens materiella
betingelser har Faraday på ett glänsande sätt klarlagt. Härtill kan man dessutom lägga, att
Faraday redan på frågans tidigaste stadium såg mycket djupt in i den
elektromagnetiska karaktären av induktionsfenomenen. Därom vittna en del reflexioner, som han
inskjuter vid slutet av nionde serien, och dessa reflexioner äro av den art, att man
tryggt kan påstå, att Faraday återigen stod med foten på tröskeln in i de
elektromagnetiska vågornas värld. Faraday skriver:
»Trots att fenomenet endast kommer till synes vid slutande och brytande av
kontakten (strömmen förblir till synes under mellantiden oberörd därav), så kan jag icke
värja mig för den tanken, att genom sidoverkan från den elektriska strömmens olika
delar något slags besläktat och motsvarigt fenomen orsakas även under strömmens
fort-varo. En dylik verkan är verkligen uppenbar i det magnetiska sambandet mellan
strömbanans delar. Men antaga vi (så som vi här för ett ögonblick vilja göra), att de
magnetiska krafterna utgöra den makt, som orsakar så påfallande och olika resultat vid
strömmens slutande och brytande, så förefaller det dock, som funnes det ännu ett
led i verkningarnas kedja, ett hittills obeaktat kugghjul i denna verkans fysikaliska
mekanism. Om vi betrakta elektriciteten och magnetismen som resultaten av två
krafter hos ett fysikaliskt verkningsmedel eller ett speciellt tillstånd hos materian
utövat i två bestämda, mot varandra vinkelräta riktningar, så synes det mig, som om
man vore tvungen att antaga, att dessa två tillstånd eller krafter äga i mer eller mindre
hög grad möjlighet att förvandlas i varandra, d. v. s. ett element av den elektriska
strömmen har icke en bestämd elektrisk kraft och en bestämd magnetisk kraft, som
beständigt förefinnas i en och samma proportion till varandra, utan dessa bägge krafter
kunna i en viss grad genom någon hittills obekant process eller tillståndsförändring
förvandlas i varandra. Hur skulle annars en ström med given intensitet och kvantitet
vara i stånd att genom sin direkta verkan underhålla ett tillstånd, vilket, när man
tillåter det att återverka (vid den ursprungliga strömmens upphörande), alstrar en
annan ström, som besitter en vida större intensitet och kvantitet än den alstrande
strömmen. Detta kan icke uppnås genom en direkt reaktion från den elektriska kraften,
och om det skulle framspringa ur en förvandling av den elektriska kraften i en magnetisk
och en återförvandling tillbaka igen, så skulle detta visa, att de äro olika i annat
avseende än blotta riktningen med hänsyn till det verksamma medel i ledningstråden, som
utgör deras omedelbara orsak.»
»Vad beträffar uppkomsten av motsatta verkningar vid olika tidpunkter, då
kontakten slutes eller brytes, och deras åtskiljande av ett indifferent mellantillstånd, så är detta
åtskiljande sannolikt mera skenbart än verkligt. Skulle elektricitetens ledning ske genom
vibrationer eller på annat sätt, så att motsatta krafter hastigt successivt uppväckas
• och förintas, så kan man vänta sig, att vid begynnelsen och slutet av den tid, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
