Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. ENERGIFÖRVANDLINGAR.
1171
vilken ledningen försiggår, egendomliga och motsatta kraftutvecklingar äga rum (på
något sätt liknande färgerna vid gränserna till ett ofullkomligt utvecklat solspektrum),
och mellantillståndets verkningar, ehuru de icke på samma sätt kunna göras synliga,
utgöra måhända det väsentligaste i ledningsförloppet. Dylika åsikter och slutsatser,
vilka synas mig stå i sammanhang med elektricitetslärans fundamentala lagar och
företeelser, hava föranlett mig att utförligare än jag annars skulle gjort ingå på en
experimentell prövning av de i denna uppsats beskrivna företeelserna.»
Faradays uttalande är i många avseenden rätt dunkelt, och det ligger i sakens
natur, att det måste så vara, ty Faraday kämpar här för att komma till klarhet i
utomordentligt djupt gående frågor. Han känner instinktivt, att självinduktionsfenomenet
sammanhänger med någon hittills okänd process, genom vilken elektriska och magnetiska
krafter eller i modernt språkbruk elektriska och magnetiska
energier kunna förvandlas till och övergå i varandra, och
därmed har han faktiskt träffat kärnan i de moderna åskådningar, som framvuxit ur hans
mäktiga experimentella forskargärning. På Faradays tid hade energiprincipen
ännu icke brutit igenom, men Faraday visar sig här, liksom på så många ställen av
sina skrifter, äga en utpräglad känsla för det väsentliga i senare tiders läror om energien
och dess förvandlingar.
Endast i ett avseende behöves i detta sammanhang göras ett närmare påpekande,
nämligen rörande den kvantitativa uppskattningen av strömmen som en dubbelsidig,
elektromagnetisk energiform. Enligt vad Joule flera år senare visade, representerar
en elektrisk ström energi, och dennas belopp mätes av produkten mellan två faktorer,
strömstyrka och spänning. Strömstyrkan är utslagsgivande för det elektromagnetiska
fältets magnetiska energi, medan spänningen betingar dess elektriska energi. Ett visst
totalt elektromagnetiskt energibelopp kan fördelas olika på dessa två energiformer, och
därför är det möjligt att förvandla eller transformera elektromagnetisk
energi, så att dess magnetiska energi ökas på dess
elektriska energis bekostnad och vice vers a. Något oegentligt uttrycker
man detta genom att säga, att stark, lågspänd ström kan förvandlas till svag, högspänd
ström. Det är just detta, som äger rum i Jenkins fenomen. Faraday rör sig med termerna
kvantitet och intensitet i stället för med strömstyrka och spänning, och Faradays bägge
termer måste tänkas fullständigt motsvara de nutida begreppen strömstyrka och
spänning, ehuru särskilt termen intensitet icke någonsin hos Faraday kom att motsvara
någon direkt mätbar kvantitet. Det är därför ursäktligt, om Faraday tror, att en ström
kan förvandlas till en annan, där både kvantitet och intensitet ökats, ehuru i själva
verket detta är omöjligt, eftersom produkten av dessa båda kvantiteter förblir
oförändrad, så att en av dessa faktorer måste avtaga, när den andra växer.
Själva förvandlingsförloppet, transformering av lågspänd elektromagnetisk energi
till högspänd sådan, hade Faraday möjliggjort medelst sin ringformiga transformator
(fig. 991). Denna har varit förebildlig för de växelströmstransformatorer, som i våra dagar
ingå som ett väsentligt led i de vittomfattande elektriska kraftledningsnät, som förmedla
elektromagnetisk energiöverföring i de flesta kulturländer. I vårt land har en dylik
energidistribution fått en mycket stor omfattning och utgör ett slående exempel på
energiförvandlingar. Vattenfallens translatoriska rörelseenergi omsättes i rotatorisk
rörelseenergi i turbiner, som driva elektriska generatorer, i vilka koppartrådar få hastigt
röra sig förbi magneter. Rörelseenergien omsättes därvid på grund av induktionen till
högspänd elektromagnetisk energi, som distribueras i milslånga ledningstrådar. Hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
