Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Växelverkan mellan kraftfält, materia och ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. KRAFTFÄLT, MATERIA OCH LJUS.
1181
den vanliga influensverkan) aldrig kan komma till stånd utan förmedlande inflytande av
mellanliggande materia.»
Det är en slående likhet Faraday här påvisar mellan iskondensatorn och
vatten-sönderdelningsapparaten. En och samma apparat är vid låg temperatur en kondensator
och vid högre temperatur ett elektrolytiskt bad. Om temperaturen långsamt varierar,
var ligger gränsen mellan dessa bägge ytterligheter? Finns det verkligen en bestämd
gräns, en bestämd olikhet mellan dessa bägge fenomen? Man måste medgiva, att det
»säkerligen är av stor vikt att jämföra fenomenen i deras ytterligheter». Den ena
ytterligheten är det elektrolytiska badet, där den elektriska verkan synes gå från smådel till
smådel inom elektrolyten. Denna ytterlighet hade nyligen till sina väsentliga egenskaper
utforskats av Faraday själv. Den andra ytterligheten är kondensatorn, vilkens
egenskaper Faradays samtida sammanfattade med hjälp av Æpinus—Coulomb—Poissons
fjärrkraftshypoteser och matematiska teorier. Det kan knappast förvåna, att Faraday,
när han med sinnet fyllt av friska intryck från elektrolysens värld vände sig mot de
elektrostatiska företeelserna, icke kände sig. riktigt väl till pass med samtidens abstrakta
föreställningar.
Faraday studerar det elektriska fältet. Vi veta (se sid. 1061), hurusom Coulomb på
sin tid undersökte rummet omkring en laddad metallkula och kom till det resultatet, att
den från laddningarna härrörande kraftverkan avtog med kvadraten på avståndet. Att
denna kraftverkan dessutom var fullständigt symmetriskt fördelad kring kulan tog
Coulomb utan vidare för givet, och i stort sett bekräftades detta av försöken. Att några
avvikelser skulle kunna uppstå på grund av inverkan från det isolationsmaterial, som
användes till att uppbära metallkulan, anades aldrig av Coulomb eller hans efterföljare.
För Faraday, som däremot klart såg hur influensen förmedlas från partikel till
partikel, stod det klart, att det måste föreligga ett inflytande även från isolatorer, och
det blev för honom också en lätt sak att påvisa, att den elektriska verkan i omgivningen
av en kula i hög grad påverkas av isolerande material.
Härvid använde sig Faraday av den anordning, som fig. 1011 utvisar. En c:a 1 tum
tjock och 7 tum lång lackstång placerades i en träfot i lodrät ställning och gjordes
elektrisk genom gnidning med ett uppvärmt flanellstycke. På den övre ändan placerades
en mässingskula, i vissa försök en halv mässingskula. Den elektriska verkan i
rummet utanför denna kula undersöktes nu med hjälp av en s. k. provkula, en liten
mässingskula, fäst i ändan på en lång glasstav. Provkulan placerades i olika lägen av fältet
(se cirklarna i fig. 1011); genom influens uppstodo då laddningar av motsatta slag å
dennas bägge hälfter. Genom att provkulan därpå ett ögonblick berördes med handen
avlägsnades den laddning, som var av samma slag som den stora kulans. Den
återstående kulans laddning uppmättes medelst en Coulombs elektrometer, och laddningens
storlek utgör ett mått, med vilket man kan jämföra den elektriska verkan i olika
punkter. Metoden är fullt likvärdig med den av Coulomb använda, där svängningstalen för
en halmstråkompass utgöra måtten på den elektriska verkan. Med denna anordning
kom Faraday till den bestämda uppfattningen, att influensverkan går fram i krökta
banor ungefär så som i fig. 1009, och han säger härom följande:
»Jag kan icke se, hur man kan komma utanom här meddelade resultat såsom
argument emot den gängse teorien om influens till fördel för de åsikter jag dristat framhålla.
De studerade verkningarna äro uppenbarligen influensverkningar av elektricitet icke i
strömmar utan i statiskt tillstånd, och denna influensverkan följer kraftlinjer, vilka, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
