Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Växelverkan mellan kraftfält, materia och ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. KRAFTFÄLT, MATERIA OCH LJUS.
1189
elektriska strömmens induktiva verkan, som också gör sig gällande på avstånd, icke på
samma sätt förmedlad av mellanliggande partiklar.»
Denna slutsats anser Faraday dock förhastad och ingalunda säkert styrkt, ty
ingenting hindrar, att de olika kropparnas partiklar medverka men ’»utan förlusten, så att alla
ge lika resultat, även metaller och elektrolyter, vilka senare dock bevisligen leda
inducerade strömmar och således säkert påverkas i sina minsta delar.
»Därför synes det mig möjligt och även sannolikt, att magnetisk verkan fortplantas
på avstånd genom mellanliggande partiklars verkan på ett sätt, besläktat med det,
varigenom den statiska elektricitetens influensverkan fortplantas på avstånd, varvid
mellanliggande partiklar för en tid mer eller mindre antaga det speciella tillstånd, som
jag vid flera tillfällen (ehuru med en mycket oklar föreställning) givit uttryck åt medelst
termen elektrotoniskt tillstånd.»
Faraday börjar således allt klarare inse, att det elektrotoniska tillståndet är något,
som sprides från punkt till punkt i det medium, som omger magneter och strömbanor.
Fig. 1012. Rühmkorffs förbättrade anordning för undersökning
av magnetfältets inflytande på vridningen av ljusets
polarisations-plan. Vid a synes polarimeterns gradskiva sedd framifrån.
Samband mellan optiska och magnetiska företeelser. Det tog emellertid lång tid,
innan Faraday kom till något avgörande i dessa frågor. Under åren 1839—1843 är han
upptagen av helt andra uppgifter. Då publicerar han sin adertonde serie rörande de
kemiska reaktionerna vid galvaniska element med dess för Voltas kontaktteori
förkrossande samling
observationsmaterial. Efter tre års
tystnad, en tystnad, som
säkerligen är bästa beviset för
att han var helt fördjupad i
ett intensivt experimentellt
arbete, publicerar han så
1846 den nittonde serien med
dess häpnadsverkande
resultat: en brygga var slagen
mellan ljusets och
magnetismens bägge f enomen världar!
Det märkliga resultat
Faraday genom sina experiment
kommit till var i korthet
följande.
Om en stråle polariserat ljus (se sid. 870) får passera mellan polerna till en magnet
parallellt med kraftlinjerna, så undergår ljuset en förändring på så sätt, att dess
polarisa-tionsplan vrides, och denna vridnings storlek beror i hög grad på det genomskinliga
material, som placerats mellan magnetpolerna.
Vid sina första försök använde sig Faraday av två vanliga stavformiga magneter,
ställda i samma linje med motsatta poler vända mot varandra. Mellan polerna sattes en
tum tjock skiva av ett speciellt slags tung glassort, så att skivan stack ut på sidan om
magneterna. En polariserad ljusstråle fick stryka utefter magneternas längdriktning och
passera genom glasskivan. Det visade sig därvid genom en undersökning medelst en
nicol (se sid. 875), att polarisationsplanet vridits. Genom att borra ett hål igenom
magneterna i stavarnas axelriktning kunde man upprepa försöket så, att ljuset passerade
genom de bägge polytoma, och därvid erhölls ett synnerligen tydligt resultat. En Ijus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
