Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Växelverkan mellan kraftfält, materia och ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. KRAFTFÄLT, MATERIA OCH LJUS. 1193
var placerad, olika långt ifrån de bägge polerna, så kom tråden, som uppbar bygeln, att
hänga snett, precis som om glasstaven stöttes bort ifrån den närmaste polen. Särskilt
tydlig blev denna verkan, om staven hängdes upp på tvären, närmare den ena av polerna,
innan strömmen släpptes på. I samma ögonblick strömmen kopplades till, kunde man
nämligen då se, hur staven stöttes bort från den närmaste polen, oavsett om denna var
en nordpol eller en sydpol, och staven återvände icke i rätt läge, förrän strömmen avbröts
igen. Var staven däremot placerad mitt emellan polskorna och på tvären, rönte den
ingen påverkan} när strömmen påsläpptes.
Faraday icke blott undersökte alla de ämnen, som tidigare visat sig optiskt
påverkbara av ett magnetfält, utan han grep sig även an med en systematisk undersökning av
olika ämnen, även metaller, och kom därvid till högst märkliga resultat. Alla
ämnen påverkas i ett magnetfält antingen så som
blyglaset eller ock så som järnet. De förra ämnena kallade Faraday
diamagnetiska och de senare par amagnetiska, och denna terminologi bibehålies än i dag, ehuru
man med termen ferromagnetiska ämnen särskiljer de paramagnetiska ämnen, som i
likhet med järn kunna magnetiseras så, att de i påfallande grad bibehålla sina
magnetiska egenskaper (se närmare sid. 1232). Mest utpräglade diamagnetiska egenskaper
företer metallen vismut, vilken Faraday underkastade noggranna undersökningar. För
att ge en idé om de olika kropparnas förhållande i magnetiskt avseende uppgjorde Faraday
följande tablå, börjande med järn, det mest utpräglat paramagnetiska ämnet, och
slutande med vismut, det mest utpräglat diamagnetiska ämnet. Tomrummet tänkte sig
Faraday utgöra gränsfallet till såväl diamagnetiska som paramagnetiska ämnen,
svarande mot allt svagare magnetiska egenskaper.
Järn
nickel
kobolt
mangan
palladium
kronglas
platina
osmium
tomrummet
arsenik
eter
alkohol
guld
vatten
kvicksilver
flintglas
tenn
blyglas
antimon
fosfor
vismut.
Faradays teori för fältens mekaniska verkningar. I samband med dessa magnetiska
undersökningar stadgades Faradays uppfattning av kraftlinjernas, eller rättare
fältrörens, fysikaliska realitet, och Faraday kom härvid att omfatta idéer i någon mån
besläktade med dem Euler lagt till grund för sin elastiska förskjutningsteori (se sid. 1054),
ehuru betydligt mera djupgående. Faraday tillskriver såväl magnetiska som elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
