Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Vektorfälts geometriska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. VEKTORFÄLTS GEOMETRISKA EGENSKAPER.
1203
denna elastiska »polarisation» motsvaras plusladdningen av diametrarnas sammanböjning
ocb minusladdningen av deras isärbändning.
Fig. 1022. Bjerknes’ vibrationspump jämte en enkel och
en dubbel, i motsatta faser vibrerande kula.
Bjerknes’ vibrationsfalt. Ett slags vektorfält av hydrokinetisk art upptäcktes
på 1870-talet av den norske matematikern C. A. Bjerknes (1825—1903) och väckte
stort uppseende, när det demonstrerades på den elektriska utställningen i Paris 1881.
Bjerknes hade observerat, att två träkulor, som guppade upp och ned på en vattenyta,
attraheras mot varandra. Denna iakttagelse satte han i system genom att konstruera
luftpumpdrivna pulserande eller vibrerande kulor. Två kulor, som drivas fullständigt i
takt, repellera varandra, om deras luftpumpar ha samma fas, men attrahera varandra, om
pumparna arbeta med motsatt fas
(d. v. s. inbördes fördröjda en halv
pumpningsperiod). Som »flöjel» för
studium av vektorfältet använde
Bjerknes en på en rak fjäder
uppsatt metallkula, vid vilken fästes en
över vattenytan nående liten
pensel. Denna metallkula försattes av
fältet i vibrationer, och penseln
uppritade en kort, rak vibrationsbana på
en över vattenytan i jämnhöjd med
penseln uppsatt pappskiva. Dessa
korta vibrationsbanors riktning
och längd bestämma fältvektorn.
Teorien för dylika vibrationsfält utvecklade C. A. Bjerknes’ son, den norske fysikern
och meteorologen Vilhelm Bjerknes (f. 1862), i det i två delar 1900—1902
publicerade arbetet Vorlesungen über hydrodynamische Fernkräfte (Föreläsningar över
hydro-dynamiska fj ärr krafter). Vilhelm Bjerknes, som redan som barn spontant avvisat
tanken på fjärrkrafter genom att fråga sin fader, hurkraften kan från en magnet nå bort till
det avlägsna järnstycket, avsåg med sitt arbete att komma alla fjärrkraftsteorier till
livs genom att analysera de närverkningar, som i vibrationsfältet summeras till påtagliga
»f j ärrverkningar».
Magnetiska och elektriska fält. I elektriska och magnetiska fält påverkas
kroppar precis på samma sätt som i ett strömningsfält. Gör man en liten lättrörlig
flöjel, utbalanserad så, att gravitationsfältets tyngd ver kan icke påverkar den, så
inställer sig denna lilla flöjel i en bestämd riktning, förutsatt att den är tillräckligt fritt
rörlig. I det magnetiska fältet bör flöjeln helst vara av järn, i det elektriska får den
vara av vad material som helst. Vill man även bestämma fältets intensitet, får man,
liksom Coulomb gjorde, använda en magnetnål i förra fallet och en på en nål utbalanserad,
laddad guldpapperslapp i det senare fallet och tillämpa svängningsmetoden. För att •
skilja dessa bägge fält åt och för att även utestänga luftströmningsfält bör man
innesluta den förra i en med ett litet titthål försedd metalldosa (vanligen mässing) och den
senare i en glasdosa. Dessa bägge apparater äro visserligen något ofullkomliga, och de
ha sedermera blivit ersatta av fullkomligare instrument, men de äro dock till fyllest
för att i första hand skilja de olika fälten åt. Vi fastslå nu följande definition på
magnetfält:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
