Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Vektorfälts geometriska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1210
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
vilka förete samma utseende som vid ett bipolärt fält, således antingen som fig. 1028
eller fig. 1029; dylika fält skulle därför kunna kallas biaxiella fält.
I en del elektrotekniska anordningar använder man sig med fördel av magnetiska
fält, som praktiskt taget äro axiella. Ett dylikt framställes i fig. 1033. Det erhålles med
hjälp av en hästskoformig magnet, vars polskor formats så, att de omsluta ett
cirkulär-cylindriskt rum (se fig. 1033). Om man i detta rum placerar en cirkulär cylinder av mjukt
järn, komma kraftlinjerna att passera genom järnstycket, kärnan, och därvid gå nästan
vinkelrätt mot dettas yta. I det smala mellanrummet
mellan polskorna och cylindern, det s. k. luftgapet, gå
därför kraftlinjerna så, som om de radi ellt strålade ut
från cylinderns axel.
Ett begränsat område av ett fält kan stundom,.
åtminstone med en viss approximation, anses ha samma
fältintensitet överallt och därvid även ha kraftlinjerna
parallella och rätliniga och således utgöra exempel på ett
homogent fält. Mellan två planslipade, tätt intill varandra
ställda polskor till en magnet- erhålles sålunda ett
homogent magnetfält. Mellan en vanlig plattkondensators
bägge motsatt laddade plattor erhålles likaledes ett
homogent elektriskt fält. I bägge dessa fall upphör dock
homogeniteten, så snart man kommer i närheten av polskornas
eller plattornas ytterkanter (se fig. 1042).
I alla de fält vi hittills studerat börja och sluta
fältlinjerna på de ytor, som begränsa fältet, och vi ha
valt deras pilriktning så, att de utgå från resp,
in-strömningsmynningar, magneters nordändar och
positiva laddningar samt ingå i utströmningsmynningar,
magneters sydändar och negativa laddningar. Man kan emellertid tänka sig fält,
där fältlinjerna icke ända på fältets begränsningsytor, utan där de i stället bilda
slutna kurvor. Denna från geometrisk ståndpunkt självklara möjlighet kan man för
strömningsfältets vidkommande lätt realisera genom att försätta en vätskemassa i
Fig. 1033. Vektorlinjerna för det
axiella magnetfältet vid ett
vrid-spoleinstrument.
Fig. 1034. Det biaxiella virvelfältet
kring två likriktade strömbanor,
åskådliggjort medelst järnfilspån.
Fig. 1035. Det biaxiella virvelfältet
kring två motsatt riktade strömbanor,
åskådliggjort medelst järnfilspån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
