Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Vektorfälts geometriska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. VEKTORFÄLTS GEOMETRISKA EGENSKAPER. 1213
mänhet håller man sig så nära jordytan, att alla lodlinjer äro parallella, men en väldig
skyskrapa skulle ha formen av en upp och nedvänd pyramid med spetsen i jordens
medelpunkt. Skulle man i fantasien bygga en skyskrapa upp till månen, finge våningarna
det utseende fig. 1037 visar, och det är, som figuren visar, möjligt att konstruera två
skyskrapor, delvis intill varandra, med grunden på jorden resp, månen.
lett homogent fält, där alla fältlinjerna äro parallella räta linjer, blir
fältröret en cylindrisk yta. Är den slutna kurvan, snittet, en cirkel, blir röret ett vanligt
cirkelrunt rör. Är snittet däremot t. ex. en regelbunden sexhörning, blir röret ett
sexkantigt rör, liksom ytan av en vanlig sexkantig blyertspenna.
Fig. 1039. Det radiella fältets
vektorrör har formen av en pyramid (kon)
med spetsen i polen.
Fig. 1038. Vektorrör med kvadratiskt snitt i ett
olikpoligt bipolärt vektorfält.
I ett radiellt fält, där alla fältlinjerna äro räta linjer, gående genom samma
punkt, bli fältrören koniska ytor, och därest den slutna kurvan, som ligger till
grund för rörets bildning, är en cirkel, blir fältröret en vanlig cirkulär kon. Skulle
snittet vara en fyrkant, finge fältröret formen av en fyrkantig pyramid (se fig. 1039).
I ett axiellt fält äro rören kilformiga med eggen vilande mot axeln.
I ett olikpoligt bipolärt fält ha rören en form, som närmast kan liknas vid
en bananfrukt (se fig. 1038). Tvärsnittet varierar utefter röret, ty röret är tjockast
på mitten och smalnar av till en fin spets vid ändarna. Även det biaxiella fältet
har dylika bananformade fältrör; de löpa dock mot ändarna ut i en kilform, försedd
med två efter axlarna liggande eggar.
Fältlameller och fältfack. Om man i ett fält markerar två olika punkter på en
och samma fältlinje, så gå två olika nivåytor genom dessa punkter, och mellan dessa
bägge nivåytor passera fältets övriga kraftlinjer.
Den del av ett vektorfält resp, vektorrör, som ligger mellan tvenne nivåytor, kallas
en fältlamell resp, ett fältfack. Med lamellens tjocklek eller fackets takhöjd i en viss punkt
menas det av nivåytorna avskurna stycket av den genom punkten gående fältlinjen.
Längden på den del av de olika kraftlinjerna, som faller mellan de bägge nivåytorna, är
i allmänhet olika för olika kraftlinjer, så att lamellens tjocklek liksom fackets takhöjd
utfaller olika för olika punkter (se fig. 1046).
I det homogena fältet utgöres varje lamell av en plan, jämntjock skiva.
I det radiella fältet utgöres däremot en lamell av en ihålig kula, tjockleken
är oförändrad och lika med differensen mellan radierna till de bägge sfäriska
gränsytorna.
I det biaxiella fältet utgöras lamellerna av ihåliga cylindrar, i vilka håligheten
sitter förskjuten i förhållande till den yttre begränsningsytan. Därigenom kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
