Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT.
1231
Fig. 1053. Även vid en ganska glest lindad spole är
magnetfältet ini spolen nästan homogent.
innanför spolen, endast vid spolens ändar bukta de ut något i rummet utanför. Fig.
1042 (sid. 1215) visar fältet uppdelat i enhetsfack för en mycket tätt lindad spole, och i
denna figur ser man, att nästan alla lamellerna ligga inom spolens kärna, endast en ringa
bråkdel »läcker» ut vid änden. Bortser man från läckningen vid spolens ände, och det
kan man för en någorlunda lång spole, kan man således anse, att samtliga magnetiska
enhetslameller falla innanför
spolen, varvid varje individuell
lamell, tack vare
spirallind-ningen, kommer igen lika många
gånger som antalet
lindnings-varv. Är antalet
lindnings-varv N, kommer således en
magnetisk vektorlinje att skära
över varje individuell lamell N
ggr. Betecknar man med
totala antalet överskurna
lameller, oberoende av deras
individualitet, och iakttager man, att
antalet individuella lameller
utgående från strömbanan är
0.4 % I, så fås den storhet, som
efter Bosanquet (1883) stundom kallas magnetomotorisk kraft eller egentligare spolens
magnetiska spänning:
yl = 0.4 n NI.
Produkten av antalet lindningsvarv A^och strömstyrkan I är emellertid det mått vi
tidigare kallat amperevarv. Detta måtts betydelse för magnetfältets styrka insågs redan
på 1840-talet (se sid. 1104) genom empiriska försök. Vi skola nu få en exakt teoretisk
värdering av magnetfältet. Om spolens längd är l, kommer antalet lameller per cm
vektorlinje, d. v. s. fältrörsintensiteten H, att bli H = yl: l, och följaktligen blir B = fa yl:l,
ifall p, är spolkärnans permeabilitet. Om spolens inre tvärsnitt är A cm2, får man således
en lång spoles magnetiska induktion och flöde:
r, ~ u NI - . u, NI
B — O a ti —––-gauss och ø = 0.4 n —––––• A .
Detta är den matematiska formel, som uttrycker ampere var vslagen (sid. 1104)
för en läckningsfri spole, d. v. s. antingen en lång spole eller en spole, vars kärna bildar en
sluten väg för vektorlinjerna. Av densamma ser man, att den magnetiska induktionen,
sådan den mätes i det tunna luftgapet mellan en hästskomagnet och dess ankare, är
proportionell mot spolens amperevarvtal och mot kärnans permeabilitet. Av formeln
framgår också, att man på ett enkelt sätt kan bestämma enheten gauss för magnetisk induktion.
Om man iakttager, att 1 : 0.4 ti = 0.7 95 8 och att B = H vid en spole med luftkärna
(B = D, så kan man erhålla följande mättekniska standard för enheten gauss:
Enheten 1 gauss realiseras som fältstyrkan ini enlång
spole lindad med 10 varv per cm och förande en ström om
79.58 milliampere.
Om man har en lång spole med bestämd tvärsnittsyta och matar denna med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
