Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Vektorfälts fysikaliska egenskaper - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1230
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Exempelvis kommer förhållandet tg v : tg v’ att i första fallet bli 0, så att således
alla vektorlinjernas infallsvinkel också blir 0, d. v. s. de gå vinkelrätt in genom
kulans yta.
Elektriska och magnetiska fält.
Magnetiska fältstorheter. Den i det föregående utvecklade teorien för vektorfält
kan i alla avseenden tillämpas på magnetfält. I dessa särskiljer man således en
fält-lamellsintensitet kallad magnetisk induktion, B, vars talvärde angives av antalet
magnetiska enhetsrör per kvadratcentimeter. Den praktiska enheten för magnetisk induktion
är gauss (se sid. 1231). Vid sidan om fältlamellsintensiteten står fältrör sintensiteten,
här kallad magnetisk fältstyrka, H, vars talvärde angives av antalet magnetiska
enhets-lameller per centimeter. Genomträngligheten kallas magnetisk permeabilitet pc, så att
B = /i II.
Magnetiskt flöde eller flux, motsvarar direkt vektorflödet. Det magnetiska fältets
spänning, magnetisk spänning (d. v. s. det magnetiska måttet på elektrisk ström),
användes icke så mycket i svensk teknisk litteratur och
saknar standardiserad beteckning. Lämplig
beteckning vore den stora grekiska bokstaven
lambda, M, begynnelsebokstav på lamell, liksom
grekiska bokstaven ø är begynnelsebokstav på
flöde.
De magnetiska vektorlinjerna gå alla genom
en magnet, så att en magnetstavs ändar icke
i egentlig mening äro poler eller käilområden.
Vad man vanligen åsyftar, när man talar om en
magnets polstyrka, är därför totala flödet genom magneten. Den magnetiska källtätheten
eller divergensen, div B (se sid. 1226), är således noll även i permanenta magneter:
div B = 0.
Fig. 1052. Vektorrören, som utgå från en
permanent magnets nordända och ingå i
sydändan, fortsätta i sluten krets genom
själva magneten.
Den magnetiska virveln är enligt Ørsted identisk med elektrisk ström, och
strömstyrkan, I, är ingenting annat än måttet på den magnetiska virvelstyrkan, således lika
med antalet från strömbanan utgående enhetslameller. Emellertid har enheten för
strömstyrka, ampere, valts med hänsyn till fjärrkraftsteorien, varför strömstyrkan
måste multipliceras med konstanten 0.4 n för att giva det rationella topografiska
måttet. Emellertid kan det av praktiska skäl vara fördelaktigt att stundom öka
enhetslamellemas tjocklek i proportionen 0.4 tc : 1. För sådana amperelameller blir .A —I.
Analogt erhålles virveltätheten eller rotationen, rot H (se sid. 1226), direkt ur
strömtätheten, i, så att följande relationer erhållas:
M = 0.4 ti I ampere rot H = 0.4 "t i amp/cm2.
För en spole, vid vilken den strömförande ledningen lindas varv efter varv runt en
cylindrisk kärna, komma samma lameller att för varje varv pressas in i spolens kärna.
I fig. 1053 visas en gles spole med blott 3 lindningsvarv, som icke desto mindre har nästan
hela flödet gående tämligen rakt genom spolens kärna. Nivåytorna, som gå vinkelrätt
mot vektorlinjerna, komma således att ligga så, att de flesta enhetslamellerna befinna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
