Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1244
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
På den tid, då man på allvar började diskutera de absoluta måtten och deras
dimensioner, voro materialkonstanterna c och tämligen nyupptäckta. Det är därför
förklarligt, att man icke tog nödig hänsyn till dem, så mycket mer som man hade intresset
riktat mot andra svårigheter i samband med måttsenheternas bestämning. Elektriska
storheter mätas på elektrisk väg och magnetiska på magnetisk väg. Vill man bilda en
sammanhängande kedja av mått, måste någonstädes en övergång mellan dessa två
slags mätförfaranden ske, och reduktionsfaktorn c kommer då in i denna kedja (jfr sid.
1235, där <50 utgör den förmedlande länken mellan enheterna). Den experimentella
bestämningen av den elektromagnetiska hastigheten c är därför av utomordentlig vikt.
Weber-Kohlrauschs bestämning av den elektromagnetiska hastigheten. När
Wilhelm Weber sökte förbinda elektrostatik och elektrodynamik genom införandet av sin
elektrodynamiska potential (se sid. 1111), var han tvungen att i denna införa
reduktionsfaktorn 1/c2 för att få den elektrodynamiska potentialen mätt i samma mått som den
elektrostatiska. För att få en möjlighet att experimentellt pröva Webers lag måste
denna konstant c således bestämmas.
Nödvändigheten av en experimentell prövning av Webers lag framhöll den tyske
fysikern Rudolf Kohlrausch (1809—58) i ett föredrag, som han höll inför
Naturforskaresällskapet i Marburg den 16 juni 1852. Kohlrausch föreslog även fyra olika
metoder för lagens prövning, och sällskapet anslog medel till prövning av en av dessa
metoder. Denna metod bestod däri, att en elektriskt laddad ring skulle bringas i rotation
och dymedelst utgöra en laddningstransport av samma art som en cirkulär strömbanas
elektriska ström; denna elektriska konvektionsströms magnetiska verkan skulle därvid
kunna uppmätas. Kohlrausch hade uppskattat den behövliga rotationshastigheten till
800 varv i sekunden och kom snart underfund med att en sådan stor hastighet icke
gick att realisera, på grund av att enorma centrifugalkrafter sönderslita ringen.
I en brevväxling med Wilhelm Weber utvecklade Kohlrausch saken närmare.
Weber uppskattade konstanten 1/c2 till ett ännu mindre värde än Kohlrausch, varigenom
metodens användbarhet ytterligare förringades. I stället tog man upp till diskussion
frågan om att bestämma den magnetiska verkan av urladdningsströmmen från en
statiskt uppmätt elektricitetsmängd. Weber skrev, att han för sin del »fruktade att
inlåta sig på denna uppgift, enär utförandet av så sorgfälliga försök med statisk elektricitet
låg honom fjärran». Emellertid kom ett samarbete till stånd, och 1856 publicerades
deras undersökning som ett led i Webers serie Elektrodynamische Massbestimmungen
(se sid. 1111) med undertiteln insbesondere Zurückführung der Stromintensitätsmessungen
auf mekanischen Mass (Elektrodynamiska måttbestämningar, i synnerhet
strömintensi-tetsmängdens återförande på mekaniskt mått).
Vid sina mätningar använde sig Weber och Kohlrausch av laddningen hos en
ladd-flaska, vars kapacitet kunde bedömas i förhållande till kapaciteten hos en 13 tums
kula klädd med stanniol och upphängd väl isolerad mitt i rummet, så att väggarnas
inflytande på laddningsfördelningen kunde försummas. Mätningen utfördes enligt
följande förfarande:
»Flaskan laddades, dess knopp fick beröra den stora kulan. Tre sekunder senare
fick den i flaskan återstående laddningen urladda sig genom en med 5 635 lindningar
försedd multiplikator, i vars ledningar inkopplats motstånd i form av två med
vatten fyllda långa rör, och multiplikatornålens första utslag observerades med spegel
och skala så som vid en magnetometer. Samtidigt fick den stora kulan beröra stånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
