Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT.
1245
kulan till en i stor skala utförd torsionsvåg.» Torsionsvågen, som konstruerats efter
Coulombs modell (se sid. 1061), medgav uppmätning av ståndkulans elektricitetsmängd
i el.-stat. enheter. Från ståndkulans laddning kunde man sluta till storleken av den
stora kulans laddning och därifrån till laddningen hos laddflaskan. Det elektrostatiska
måttet på den elektricitetsmängd, som urladdats genom multiplikatorn, var således känt.
För att bestämma det magnetiska måttet på samma elektricitetsmängd jämfördes
multi-plikatorns utslag med utslagen för en tangentbussol (jfr sid. 1094). Tack vare den av Gauss
utförda absoluta mätningen av det jordmagnetiska fältets intensitet var den absoluta
bestämningen av tangentbussolens ström möjlig att genomföra. Weber behövde därför
endast bestämma den tid, som behövdes för en i tangentbussolen uppmätt ström av
1 el.-magn. enhets storlek att gå genom multiplikatorn för att giva samma första
utslag som urladdningsströmmen. Ur denna tid kan laddningens elektromagnetiska
mått enkelt beräknas. Mätningarna gåvo vid handen värdet
c — 155 370 • 106 weberska absoluta enheter.
Weber hade liksom Gauss antagit de tre fundamentala enheterna millimeter,
milligram och sekund, han hade även accepterat det gausska måttet på magnetpolstyrka
samt själv infört en absolut enhet för det magnetiska måttet strömstyrka. Talvärdet på
c beror i hög grad på hur denna enhet för strömstyrka väljes. Vi skola strax se, att Maxwell
genom sin elektromagnetiska ljusteori lyckats skapa ett teoretiskt underlag för tolkningen
av c såsom identisk med ljushastigheten. Den magnetiska enhet för strömstyrka, som
man valt i det elektromagnetiska systemet (se sid. 1243), är just avpassad med hänsyn
härtill, så att c = 3 • 1010 cm/sek, således samma numeriska värde som ljushastigheten.
Som en omedelbar följd av detta val av enheter framgår talvärdet på tomrummets
dielektricitetskonstant-.
c 1
oo =–––-c.g.s.-enh.
4tcc2
I de tekniska enheterna coulomb (10"1 c. g. s.-enh.) och volt (108 c. g. s.-enh.), vilka
använts på sid. 1235, får man
d0 =––––––-• 109 = 0.8 44 • 10-13 coul/volt • cm.
47T-9-1020
Tekniska och rationella enheter. Sedan de grundläggande experimentella arbetena
i samband med ett absolut måttsystems fastställande blivit utförda av Gauss, Weber
och Kohlrausch, började tanken på ett internationellt antagande av ett absolut måttsystem
alltmer vinna sympati. Meningarna om vilka enheter, som skulle läggas till grund för
detta system, voro ganska delade. Weber hade använt millimeter, milligram och sekund
som de tre grundläggande enheterna. I Frankrike, där den permanenta
meterkommissionen var närmast intresserad av saken, föredrog man centimeter, gram och sekund, det
s. k. c.g.s.-systemet. För detta senare enhetsval var även den inflytelserike William
Thomson gynnsamt stämd, och den i England arbetande British Association’s
kommitté för bestämning av elektriska enheter, den s. k. B.A.-kommittén, framlade 1863
en rapport, vari c.g.s.-enheterna föreslogos som vetenskapliga enheter.
De enheter för motstånd och elektrisk spänning, som erhållas i c.g.s.-systemet, äro
emellertid alldeles för små för tekniskt bruk, medan c.g.s.-enheterna för strömstyrka
och kapacitet utfalla allför stora. B.A.-kommittén föreslog därför, att de bägge första av
dessa enheter göras 107 resp. 105 ggr så stora och de båda senare förminskas i proportionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
