Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1246
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
10~2 och 10~7. Thomson gjorde sig till tolk för proportionerna resp. 109, 108, 10-1, 10~9.
Som benämning för de tekniska enheterna för motstånd, spänning och kapacitet föreslog
B.A.-kommitténs rapport ohm, volt och farad. Även för elektricitetsmängd ansågs
benämningen farad lämplig. Vid den internationella elektriska kongressen i Paris
1881 enades man om att antaga c.g.s.-enheterna och, under hänsynstagande till olika
länders insatser, lyckades man även fastställa namn och storlek på följande tekniska
enheter:
ampere enhet för strömstyrka 10-1 c.g.s.-enheter
volt » » elektrisk spänning 108 »
coulomb » » elektricitetsmängd 10-1 »
ohm » » ledningsmotstånd 109 »
farad » » kapacitet 10-9 »
henry » » induktans 109 »
Engelska och tyska forskares insatser kommo härvid något i bakgrunden, men
man har sedermera sökt hedra deras insatser genom införandet av enheterna gauss,
maxwell och weber för resp, magnetisk induktion, magnetiskt enhetsrör och magnetflöde
(se vidare sid. 1247).
Det oerhörda arbete, som särskilt av B.A.-kommittén nedlagts på absoluta
måttsystemet, avsåg ju att få ett internationellt giltigt system av enheter så avpassade, att
alla beräkningar av elektriska och magnetiska storheter skulle ske utan belamring med
onödiga konstanter (jfr faktorn 61.5 22 sid. 1242). Tyvärr genomfördes detta projekt
i en brytningstid, då det ännu var svårt att avgöra vilka formler, som för beräkningarna
skulle vara betydelsefullast. Coulombs och Ampères lagar stodo faktiskt redan vid denna
tidpunkt på avskrivning. Elektrotekniken och framför allt den ännu så outvecklade
växelströmstekniken krävde andra beräkningsformler än dem, som gälla för
avstånds-verkningar mellan magnetpoler, punktladdningar och strömelement. Utvecklingen har
också visat, att fastställandet av c.g.s.-systemet för de elektromagnetiska storheternas
vidkommande var ett i högsta grad beklagligt missgrepp.
Kritiken lät icke heller vänta på sig. Stoneys värdefulla avhandling »Om naturens
fysikaliska enheter» (se sid. 1135) kom som en allvarlig påminnelse året efter
B.A.-kommitténs nyss omnämnda rapport. Den föredrogs ju för B.A.-avdelningen i Belfast
1874 och kom ut i tryck 1881, samma år som Pariskongressen fattade sitt ödesdigra
beslut. Stoneys avhandling underströk en viktig synpunkt, som fullständigt förbisetts
i c.g.s.-systemet, nämligen att sådana universalmått som elektricitetens
elementarkvantum och gravitationskonstanten alltid måste gå igen vid fysikaliska beräkningar och
därför böra stå i enkelt sammanhang med enheterna. I c.g.s.-systemet finnas visserligen
både en kraft- och en viktenhet, vilka sammanhänga med gravitationen, men alla
spår av elektrisk egenart hos de elektromagnetiska enheterna äro omsorgsfullt
igensopade på grund av det godtyckliga förfarandet att betrakta permeabiliteten som ett
dimensionslöst talvärde. W. Ostwald påpekade 1891 i sina Studien zur Energetik,
att längd, tid och energi vore de för alla vetenskapsgrenar mest lämpliga gemensamma
enheterna; till dessa enheter finge sedan för varje gren tillfogas en för denna gren
karakteristisk fjärde enhet.
En mycket stor olägenhet med c.g.s.-systemet är också, att de vetenskapliga
definitionerna icke äro av den art, att de kunna läggas till grund för en noggrann experimentell
bestämning, eftersom Coulombs och Ampères lagar för detta ändamål äro fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
