Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1258
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Elektromagnetiska vågor.
Den elektriska sväugningskretsen. Prövningen av den Maxwellska teorien medelst
ljusvågor hade naturligtvis sitt obetingat stora intresse. Men dels äro ljusvågornas
svängningstal så oerhört stort, att tillämpningen av elektriska mätningar i samband
med dem icke låter sig genomföras på ett tillfredsställande sätt, och dels äro dessa vågors
alstring av sådan art, att sambandet med de elektromagnetiska fenomenen blir tämligen
hypotetiskt. Mången ställde sig också skeptisk gentemot Maxwells teori. I England
hade denna teori dock bakom sig en mäktig historisk bakgrund, och där voro flera fysici
sysselsatta med att söka skaffa experimentellt underlag för prövandet av teorien (se
vidare sid. 1265).
Det typiskt nya för Maxwells teori var införandet av förskjutningsströmmen, vilken
vid långsamt växlande förlopp är så obetydlig, att den icke kan observeras, men vilken
vid mycket snabba växlingar måste medföra betydligt större »fj ärrverkningar» än dem
man kan vänta sig enligt Ampères lag. Skulle en elektrisk prövning av Maxwells teori
möjliggöras, måste man därför skapa möjlighet för alstring av så snabbt växlande
strömmar, att deras elektromagnetiska växelfält låter förskjutningsströmmen göra sig
gällande även på stora avstånd från strömbanan. Härvid behöver man dock icke tillgripa
så snabba växlingar som vid ljusvågorna, utan förskjutningsströmmen bör kunna
experimentellt påvisas långt utanför en ledare, även om antalet växlingar i sekunden blott
är någon miljondel av det synliga ljusets svängningstal.
Alstrandet av mycket snabba växelströmmar är möjligt med ganska enkla
hjälpmedel, som tidigt utnyttjades för prövning av Maxwells teori. Urladdningen av en
kondensator sker nämligen oscillatoriskt, och urladdningsströmmen, som därvid uppstår,
är en mycket snabbt oscillerande växelström. Redan under 1700-talet hade man
observerat, att en leidenflaska, som ursprungligen haft positiv inre laddning och negativ yttre,
efter en urladdning kunde visa negativ inre och positiv yttre laddning. Wollaston (se
sid. 1131) försökte sönderdela vatten genom elektrolys medelst en leidenflaskas
urladd-ningsström och upptäckte därvid att både syre och väte utvecklades vid vardera
elektroden. I anslutning till denna Wollastons iakttagelse uttalade Helmholtz i sin
avhandling Über die Erhaltung der Kraft (1847) den övertygelsen, att urladdningen av en
kondensator sker oscillatoriskt. Redan fem år tidigare hade Joseph Henry (jfr sid.
1103) givit uttryck för samma åsikt, ehuru detta icke publicerades i någon europeisk
tidskrift. Savary hade 1824 upptäckt, att stålnålar, som magnetiseras genom
urladdningsströmmen från en leidenflaska, visa växlande polaritet, och i anslutning härtill skrev
Henry 1847 följande (kursiveringen är Henrys):
»Urladdningen, vad nu dess natur må vara, är icke riktigt kännetecknad (om man
för enkelhets skull använder Franklins teori) såsom en enkel transport av en
imponde-rabel vätska från ena sidan av flaskan till den andra; fenomenet tvingar oss att medgiva
existensen av en huvudurladdning i en riktning och sedan flera reflexverkningar tillbaka och
framåt, var och en svagare än den föregående, tills jämvikt uppnås.»
År 1853 tog William Thomson upp frågan till matematisk prövning och visade den
stora analogien mellan en pendels svängningar och urladdningsförloppet vid en
kondensator. Härvid utgick han från en kondensatorkrets, d. v. s. en krets bildad av en
kondensator med kapaciteten C och en mellan dess beläggningar gående ledning, ägande
ledningsmotståndet R och induktansen L. Ledningen tänkes avbruten av ett
luft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
