Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1264
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
mel men kom icke till någon god överensstämmelse. Den danske fysikern L. Lorenz,
som själv gjorde noggranna bestämningar, vilka stämde väl överens med Thomsons
formel, reviderade Kirchhoffs beräkningar genom att insätta det troligare värdet e = 6 å 7
för glasets dielektricitetskonstant i stället för Kirchhoffs alltför låga värde e = 2 och fick
på så sätt god överensstämmelse även för Feddersens observationer. Sedermera har
Thomsons formel blivit så ofta och så ingående prövad, att dess riktighet blivit
obestridlig. Med snabbt fotografiskt registrerande spegelgalvanometrar, s. k. oscillograf, kan
Fig. 1073. Fotografisk registrering medelst oscillograf av strömförloppet vid urladdning av en
kon-densatorkrets. B motsvarar ett betydligt större ledningsmotstånd än A. Jfr fig. 386 o. 387 sid. 488.
man numera i detalj följa urladdningsströmmens förlopp vid kondensatorkretsar, vilkas
svängningstal mätes i tusentals svängningar per sekund (se fig. 1073). Genom att
använda mycket stora kapaciteter och induktanser har man t. o. m. kunnat nedbringa
sväng-ningstiden till ett par sekunder, så att man kan följa urladdningsströmmens förlopp
med en vanlig vridspoleamperemeter, vars visare därvid långsamt svänger fram och
tillbaka under urladdningens förlopp.
Vågor eller icke vågor? Vid de undersökningar, som W. von Bezold publicerade
1870 (se sid. 1031), kunde denne med hjälp av elektriska figurer följa laddningens rörelse
utefter olika långa ledningstrådar, och han kom härvid till den bestämda uppfattningen,
att elektriciteten utför en vågrörelse utefter trådarna. Bl. a. skriver von Bezold
följande:
»Om elektriska vågor drivas in i en tråd och om de efter reflexion mot trådens ända
återvända samma väg, så måste de inkommande och reflekterade vågorna interferera
och härvid frambringa yttringar, som äro analoga med dem man observerar vid orgelpipor.
De hittills gjorda iakttagelserna (med elektriska figurer) visa verkligen i högsta grad en
dylik analogi, och man torde kunna våga jämföra de ställen av tråden, där maximal- och
minimalfigurer uppstå, med svängningsbukar och svängningsnoder.»
Denna von Bezolds undersökning förblev fullständigt obeaktad i Tyskland, trots
att den icke blott publicerades i den bayerska vetenskapsakademiens »Berichte» utan
även i Poggendorfs allmänt lästa »Annaler». Från fjärrverkningsståndpunkt hade von
Bezolds iakttagelser ju heller icke så stor betydelse. Att det elektriska fluidet kunde
svänga fram och tillbaka inuti en metalltråd, vilken utsättes för växelspänning, är ju
i och för sig inte märkvärdigare, än att både gaser och vätskor kunna bilda stående vågor i
en orgelpipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
