Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTROMAGNETISKA VÅGOR. 1265
I England, där Faraday-Maxwells teori alltmer började omfattas, gjordes emellertid
liknande iakttagelser, och där hade man ögonen öppna för fenomenets grundläggande
betydelse för studiet av vågor i rummet utanför ledarna. Det var den engelske fysikern
Oliver Lodge (f. 1851), vilken vid ingående studier av åskslagens fortplantning efter
åskledare fick uppmärksamheten riktad mot elektriska vågors fortplantning efter
metalltrådar. Lodge använde sig vid sina undersökningar över elektriska vågors fortplantning
efter trådar av urladdningar från mycket små kondensatorer, vilka enligt Thomsons
formel måste leda till så snabbt växlande strömmar, att de åtföljande
förskjutningsström-marna borde kunna bli möjliga att iakttaga.
Innan Lodge ännu hunnit komma till några resultat, publicerade den irländske
fysikern George Francis Fitzgerald första delen av en undersökning On the possibility of
Originating Wave Disturbances in the Ether by Means of Electric forces (Om möjligheten att
alstra vågrörelser i etern medelst elektriska krafter). I denna avhandling framhöll
Fitzgerald, att om något system av laddade kroppar kan giva upphov till elektriska vågor, så
måste systemets energi gradvis sjunka, liksom värmeenergien sprides vid heta och kalla
kroppar. Vidare framhöll Fitzgerald att om fjärrverkningsteorierna och den
Faraday-Maxwellska teorien verkligen blott äro olika matematiska tolkningar av samma sak,
något som Maxwell själv ju hade starkt betonat (jfr sid. 1198), så måste en
tillämpning av potentialteoriens satser på de Maxwellska förskjutningsströmmarna giva vid
handen, att »hur man än alstrar dem genom ett system av fixa eller rörliga ledare,
laddade på godtyckligt sätt och urladdande sig inbördes, så kunna de aldrig fördelas så,
att de kunna alstra vågrörelser, som fortplanta sig i rummet utanför ledarna».
Fitzgerald sätter här fingret på en ömtålig punkt i Maxwells stora verk A Treatise etc.
Maxwell hade i sitt nit att skipa rättvisa mellan när- och fjärrverkningsteorierna icke gjort
sin egen epokgörande hypotes om en förskjutningsström full rättvisa. I vissa delar av
sitt verk utesluter han förskjutningsströmmen utan att klart angiva, att detta endast är
tillnärmelsevis riktigt, och härigenom får han full anslutning till en del av
fjärrkrafts-teoriernas formler. I andra delar däremot låter han förskjutningsströmmen komma till
sin fulla rätt. Så är bl. a. förhållandet då han härleder vågekvationen (se sid. 1257), vilken
ju för hans egen närverkningsteori innebär den epokgörande upptäckten av en helt ny
elektromagnetisk fenomenvärld.
Denna Maxwells inkonsekvens kunde icke utan vidare klart genomskådas av
Fitzgerald. I sin undersöknings andra del (maj 1880) försöker han i stället försona Maxwells
båda ståndpunkter genom att fråga sig: kan icke den Maxwellska
vågekvationen mycket väl vara giltig, utan att en
utstrålning av elektromagnetiska vågor behöver äga rum? Genom
matematiska överläggningar kommer Fitzgerald fram till ett jakande svar på denna
fråga.
»Det är emellertid möjligt», skriver han, »att finna en sådan fördelning av den
elektromagnetiska potentialen i närheten av en ledare, så att dess komponenter uppfylla den
Maxwellska vågekvationen, och ändock sådan att den icke representerar en vågrörelse
likadan som ljuset utan snarare liknande vibrationstillståndet i en orgelpipa, hos vilken
förefinnas bestämda noder.»
Två år senare fick Fitzgerald emellertid anledning att klart genomskåda alla
svårigheterna. Han gjordes nämligen uppmärksam på de försök Lodge som bäst var i färd med
att utföra. I maj 1882 skrev Fitzgerald därför ett tillägg till sina båda uppsatser och
klarlade däri den väsentliga olikheten mellan Maxwells teori och de äldre fjärrverknings-
80—250164. Uppfinningarnas bok. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
