Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1276
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
med hjälp av en nyckel, som vid nedtryckning inkopplar ett batteri, korta och långa
ströminpulser utefter en i vardera ändan j ordad kopparledning; en vid mottagaresidan
inkopplad elektromagnet drager för varje strömimpuls till sig ett med skrivstift försett
ankare, varvid på en förbirullande pappersremsa telegraftecknen registreras.
Charles Wheatstone, vilken 1839 uppfann en elektromagnetisk registreringsanordning,
som varje vecka automatiskt registrerade 1008 observationer från det brittiska
observa-toriets olika instrument, uppfann 1845 en mycket enkel nåltelegraf, som ända in i vår tid
kommit till användning utefter järnvägslinjer. År 1858 införde Wheatstone
snabb-télegrajering med hjälp av pappersremsor, i vilka telegrammen genom hålslagning på
förhand utskrevos. Dessa perforerade remsor kördes sedan med stor hastighet genom en
speciell teckengivare, varigenom 500 bokstäver i minuten kunde telegraferas. Numera
sker perforeringen av pappersremsorna medelst särskilda maskiner, utrustade med
bok-stavsklaviatur som en vanlig skrivmaskin.
Genom införandet av maskinella anordningar och samtidig telegrafering av flera
telegram på samma linje, duplex- och multiplextélegrajering, har telegraf eringen
sedermera i hög grad fullkomnats. Den roll kabeln spelar för tecknens överföring har
särskilt genom transatlantiska kablars nedläggning blivit av utomordentlig betydelse
både ur teknisk och ekonomisk synpunkt. Telegraferingen har genom
snabbtelegraferings-metodernas införande i tekniskt-fysikaliskt hänseende framför allt blivit ett system för
sändning av snabbt växlande elektromagnetiska vågor utefter kablar och måste därför
inordnas under den Maxwellska teorien, ifall man vill tekniskt behärska kabelproblemen.
Även telefoneringen inordnas under samma synpunkter. Den första telejonen
uppfanns av den i Amerika verksamme skotske talfysiologen Alexander Graham Bell
(1847—1922), son till blindskriftens uppfinnare, skotten A. M. Bell, och utgör en direkt
tillämpning av Faradays upptäckt av induktionens energiförvandlingar. Bell arbetade i
flera år på sin uppfinning, innan han 1876 inlämnade sin patentansökan, och sedermera
har denna uppfinning undergått ett flertal förbättringar. Grundprincipen för telefonen är
den, att ljudvibrationernas rörelseenergi omsättes vid avsändaren i elektromagnetisk
växelströmsenergi, som hos mottagaren åter förvandlas i ljudvibrationer. Bell använde
själv vid såväl sändare som mottagare en tunn membran förbunden med järnankaret till
en elektromagnet. Vid ljudvibrationerna, som genom en tratt falla in mot avsändarens
membran, rör sig järnankaret i förhållandet till elektromagneten och alstrar genom
induktion en växlande spänning, som i en från sändaren till mottagaren gående kabel giver
upphov till en elektromagnetisk våg. När denna våg passerar mottagarens spole, alstras ett
växlande magnetfält, i vilket mottagarens ankare utför vibrationer, vilka uppfattas som
ljud reproducerande avsändarens ljud. Numera användes på avsändaresidan vanligen
en kolkornsmikrojon i stället för en membranförsedd elektromagnet.
Kolkorns-mikrofonen, som 1878 uppfanns av den engelske fysikern D. E. Hughes, vilken 1855
även uppfunnit bokstavstrycktelegrafen, inkopplas i en lokal, batteridriven (A fig. 1085)
strömkrets, och dess motstånd varierar, när man talar in i mikrofontratten, därigenom
att kolkornen packas mer eller mindre vid membranens svängningar; den lokala
strömkretsens strömstyrka kommer därvid att variera i takt med talet och får genom en
transformator (C) induktivt påverka telefonledningen, varvid en elektromagnetisk våg
sändes utefter ledningen och i mottagarens telejon (Z\) omsättes i ljud. Samma
ledning kan, som fig. visar, användas till mottagning och sändning i båda riktningarna.
Telefonens membran är numera av järnbleck och tjänstgör självt som ankare till
elektro-magneten, vars järnkärna numera göres av en permanent magnet. Telefon och mikrofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
