Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTROMAGNETISKA VÅGOR.
1277
Fig. 1085. Schema över en enkel telefonanläggning.
äro numera sammanbyggda till en handtagförsedd enhet, som automatiskt kopplar ur
lokalbatteriet, när den hänges upp i en därtill avsedd klyka på telefonapparaten.
Signalanordningen för uppringning består av en siemensgenerator (se sid. 1174 fig. 1005) i
förbindelse med en elektromagnetisk ringklocka. Centraliseringen och betjäningen av
telefontrafiken sker i större städer genom mer eller mindre fullständigt automatiskt verkande
telefonstationer.
Redan tidigt företogs telegrafering på tämligen långa distanser, och man började
även draga kablar genom större vatten. Wheatstone föreslog 1840 nedläggandet av en
telegrafkabel över Engelska
kanalen. Efter ett misslyckat försök
nedlades en dylik fyrtrådig
kabel 1851, och allmän trafik
mellan England och Frankrike
började i november samma år.
Liknande kablar nedlades även
i andra farvatten, och i mitten
på 1850-talet började i Amerika krafter sättas i gång för realiserandet av en
transatlantisk telegrafförbindelse från Newfoundland till Irland. Nedläggandet av en dylik
kabel stötte på oerhörda tekniska svårigheter. Ett amerikanskt företag misslyckades
1857. En kabel, som kostat 22 miljoner kronor, visade sig efter nedläggningen ha
otillfredsställande isolering, så att strömimpulserna på grund av avledning genom vattnet
försvagades till oframkomlighet. En engelsk kabel, som kostat 12.6 miljoner kronor,
brast, då den nedlades 1865. Under tekniskt överinseende av William Thomson (lord
Kelvin) genomfördes slutligen projektet år 1866.
Thomson hade redan 1855 utarbetat en matematisk teori för kabeltelegrafering och
sedermera på allt sätt vetenskapligt förberett problemet genom uppfinnandet av viktiga
mätinstrument och mätmetoder. Vid Thomsons kabelteori hade han kunnat försumma
kabelns induktans och endast tagit hänsyn till dess kapacitet och ledningsmotstånd, ty
teorien gällde undervattenskablar, vilka äro dubbelkablar med fram- och återledning
inom samma isolerande hölje.
När man så småningom även började telefonera mellan avlägsna samhällen kom man
underfund med att detta var förenat med stora svårigheter, ljudet blev både svagt och
suddigt. Behovet av en teknisk beräkning av kablarna med hänsyn till deras användning
blev synnerligen kännbart. Telefonkabelns egenskaper kunna icke klarläggas i
anslutning till Thomsons kabelteori, ty telefonering sker vanligen efter luftledningar, vilkas
induktans icke går att försumma. Visserligen kan man konstruera dubbeltrådiga
telefonledningar med stor kapacitet och liten induktans och på dem tillämpa Thomsons teori.
Så gjorde den officiellt ledande brittiska auktoriteten på området, Sir William H. Preece,
vilken bl. a. kom med det fullständigt befängda förslaget att åstadkomma transatlantisk
telefonering med en kabel, vars kapacitet gjorts särskilt stor genom att de bägge
kabel-trådarna läggas platt mot varandra med tunt papper emellan.
År 1887 började Oliver Heaviside att i den engelska tekniska tidskriften »Electrician»
publicera en serie artiklar, Electromagnetic Induction and Its Propagation, i vilka han i
anslutning till Maxwells teori på ett mästerligt sätt lade till rätta teorien för elektriska
vågors fortplantning utefter trådar. I november 1887 måste Heaviside avbryta sin
artikelserie med beklagande: »Författaren beklagar djupt, att han icke kan fortsätta
denna artikelserie, ty han har uppmanats att avbryta densamma.» Artikelserien, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
