Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1278
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
jämte andra avhandlingar i bokform publicerades under titeln Electrical Papers, rönte
icke bättre öde i denna form, ty efter en tid slumpade förlaget »på grund av bristande
utrymme» bort hela upplagan för några pence per band, med den påföljd att denna boks
två delar nu äro ytterst sällsynta.
Man kan gott förstå, att man i officiella telegraf- och telefonkretsar upprördes över
Heavisides dåvarande och fortsatta författareskap, ty det gick stick i stäv mot gängse
åskådningar. Avledningen, som för 1857 års telegrafkabel spelat en så ödesdiger roll,
fann rent av en försvarare i Heaviside, medan det Preece’ska kabelprojektet
vederbörligen avhånades. Ja, tack vare avledningen kunde Heaviside, som i anslutning till
Maxwells teori uppställt telegrajekvationen, den invecklade matematiska lag, som styr
fenomenen vid en kabel, kringgå dennas utomordentliga matematiska svårigheter.
Vid långdistanstelefonering består den största svårigheten däri, att
växelströms-impulserna, vilka avspegla talljudets växlingar, i likhet med talljudet bestå av en hel
mängd olika snabbt svängande harmoniska komponenter, och dessa komma var för sig att
under gången efter kabeln på olika sätt försvagas, så att när de efter framkomsten åter
sammansättas till en talljudsalstrande svängning, detta ljud fullständigt mist sin
ursprungliga karaktär. Huvuduppgiften för en kabelkonstruktör är därför att så avpassa kabelns
egenskaper, att alla växelströmskomponenterna inbördes bibehålla samma
styrkepropor-tioner; det är ofrånkomligt, att de skola försvagas, men om de alla försvagas i samma
proportion, kommer ljudets karaktär att förbli oförvanskad. Som exempel kan man
utgå ifrån, att vokalerna ha sin karaktär på grund av de olika övertonernas inbördes
styrka. En talad vokal o får gärna komma fram försvagad, blott den fortfarande har
karaktär av vokalen o; men skulle o efter framkomsten vara förvandlad till a, så fyller
kabeln icke sitt ändamål. Saken belyses bäst med hjälp av olika ljuds klangskala (se sid.
575); telefonkabeln kan förändra ett ljuds klangskala i så hög grad, att det blir
oigenkänne-ligt. En dylik förvrängning av ljudet kallas distorsion. Fordran på en god kabel
är således, att den visserligen får försvaga ljudet, men att den skall vara i möjligaste mån
distorsionsfri.
Heaviside lyckades klarlägga egenskaperna hos den distorsionjria kabeln på ett
mycket sinnrikt sätt. Det går icke att såsom i Thomsons kabelteori förenkla kabelns
egenskaper genom att blott tänka på motstånd och kapacitet, tvärtom induktionen
måste medtagas, och dessutom finner Heaviside i avledningen en fjärde faktor, med
vars hjälp det hela lägges till rätta. Härom skriver Heaviside själv i sina Electrical
Papers:
»Nu finnes det ett fall av elektromagnetiska vågors fortplantning längs ledningar,
vid vilket denna enkla metod kan med framgång användas, och så vitt jag vet, är detta
det enda fallet. Det är märkligt, att förutsättningarna härför icke erhållas genom
förenklingar, genom att sätta vissa konstanter lika med noll och på så sätt bortse från vissa
omständigheter, utan tvärtom på motsatt sätt, genom att generalisera i en viss
utsträckning. Det är vanligt, att man försummar avledningen och många gånger även
induktan-sen och kapaciteten hos ledningarna. Men vi måste taga alla fyra egenskaperna med i
räkningen, således ohmska motståndet, avledningen, induktansen och kapaciteten, för
att nå det eftersträvade målet. I korthet erhållas följande resultat: Om endast
motstånd och kapacitet äro för handen, visa sig vid fortplantning av oregelbundna störningar
längs ledningar både mycket stor försvagning och mycket stor distorsion. Distorsionen
vid änden av en oceankabel är enorm. Om vi däremot införa avledning, minskas
distorsionen avsevärt, och samtidigt ökas försvagningen. Om vi å andra sidan införa induktans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
