Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor - Elektricitet och materia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA.
1283
den rätt stora dämpning, som nödvändigt måste bliva en följd av sändareenergiens
utstrålning. Kardinalproblemet blev nu att alstra odämpade elektromagnetiska
svängningar.
Den första lösningen av detta problem gavs av den danske ingenjören Valdemar
Poulsen, telegrafonens uppfinnare (se sid. 533). Genom att en kondensatorkrets
an-slutes till en generatordriven ljusbåge, som i en lysgasfylld kammare får bildas mellan en
avkyld kopparanod och en roterande kolkatod, uppstå odämpade svängningar i
konden-satorkretsen, och de bli synnerligen jämna och kraftiga, ifall ljusbågen får spännas ut av
ett på tvären ställt magnetfält. En mängd storstationer efter Poulsens system byggdes
under 1900-talets två första decennier, bland dem märkes en i Bordeaux om 1000 kilowatt,
en i Shanghai likaledes om 1 000 kw samt en i Malabar om 3 000 kw.
Upptäckten av glödkatodverkan och elektronrören (se sid. 1319) medförde en ny
metod för alstring av odämpade vågor jämte metoder för hart när obegränsad
förstärkning av inkommande vågors elektromagnetiska verkningar och en därav betingad
långsam omvälvning av radiotekniken. Världskrigets erfarenheter påskyndade utvecklingen i
så hastig takt, att rundradion mot mitten av 1920-talet infördes i de flesta kulturländer.
Existensen av Faradays rörliga kraftlinjer och Maxwells elektriska
förskjutningsström-mar hade därmed definitivt bekräftats genom att tekniskt utnyttjas till ett
kommunikationsmedel av omvälvande social och ekonomisk betydelse.
ELEKTRICITET OCH MATERIA.
Under 1700-talet hade utforskandet av de elektriska fenomenen huvudsakligen gällt
elektrostatiska företeelser. Själva de hastighetseffekter, som alstrade elektriciteten vid
roterande glascylindrar eller glasskivor, föll emellertid utanför de statiska fenomenens ram.
Likaså kunde man under de statiska experimenten icke undgå att märka laddningarnas
successivt skeende försvagning på grund av luftens och de isolerande stödens bortledning
eller avledning av laddningarna. Uppmärksamheten drogs emellertid bort från dessa
viktiga företeelser, när Voltas och Ørsteds upptäckter inledde det nya skede i
elektrici-tetsläran, som tack vare Faraday och Maxwell skulle föra till vår tids starkströms-,
tele-(d. v. s. telefon- o. telegraf-) och radioteknik.
Vid 1800-talets slut hade frukterna av det Faraday-Maxwellska skedet börjat att i
mycket stor omfattning skördas av tekniken. Den vetenskapliga forskningen vände sig
mot nya uppgifter. Studiet av hastighetseffekterna och behovet av den Maxwellska
teoriens utvidgning till att omfatta de elektromagnetiska ljusvågornas
färgspridningsegen-skaper ledde H. A. Lorentz att 1892 uppställa elektronteorien, som i båda dessa avseenden
betydde ett epokgörande framsteg. Elektronteoriens behandling av hastighetseffekterna
och dess s. k. Lorentztransformation kom att föra uppfattningen av rummet och tiden ett
betydligt steg längre än Galileis och Newtons mekanik tidigare gjort, och tack vare
Minko wski och Einstein blev den hörnstenen i den moderna relativitetsteorien.
Elektronteoriens behandling av färgspridningen öppnade porten in till atomernas
värld. Ödet ville att experimentalfysiken och kemien några år efter elektronteoriens
skapande riktades med en hel rad märkliga upptäckter, vilka gåvo en möjlighet att
experimentellt studera en mängd fenomen, som utspelas i atomernas värld. Röntgen hade
1895 upptäckt X-strålarna, och i München arbetade han och hans lärjungar på utforskandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
