Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1284- MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
av dessa strålars växelverkan med materian. Kronan på Münchenskolans forskningar
sattes 1912 genom upptäckten av röntgenstrålarnas interferens i en kristalls atomgitter.
I Cambridge arbetade J. J. Thomson och hans lärjungar på utforskandet av katodstrålar
och gasers ledningsförmåga, varigenom elektronerna blevo upptäckta som mät- och
väg-bara storheter, vilkas växelverkan med materian därigenom ingående kunde studeras.
I Paris arbetade makarna Curie och i Manchester E. Rutherford med de radioaktiva
ämnena och påvisade grundämnenas upplösning under utsändandet av elektroner. Vid alla
världens laboratorier sällade sig vetenskapsmännen till detta märkliga
forskningsarbete.
Elektronerna hade blivit nyckeln in till atomernas värld, och spektralanalysen blev
prövostenen för elektronernas roll vid materians ljusalstring. Den Lorentz’ska
elektronens egenskaper voro dock icke till fyllest att reda upp sambandet mellan atomens
byggnad och läget på spektrometerskalan av de linjer, som atomerna till ett i glödande tillstånd
befintligt ämne giva upphov till. År 1913 uppställde Niels Bohr en atomteori genom en
genialisk sammankoppling av elektroner och ljuskvanta, som åtminstone för vätgasens
enkla spektrum visade god överensstämmelse med iakttagelserna. Men Bohrs elektron
ägde helt andra egenskaper än Lorentz’ elektron. Medan den senare alltid omges av ett
elektriskt fält, som vid elektronens rörelseändringar strålar ut vågor, saknar Bohrs
elektron denna utstrålning. Den Bohrska atomen är ett litet planetsystem, i vilket
elektronerna i ellipsbanor kretsa kring en inre positiv kärna. Ljusstrålning äger endast rum,
när elektronen skiftar rörelse genom att hoppa över från en bana till en annan. Teorien
var enkel och överskådlig. Man började till och med rita vackra bilder över de olika
grundämnenas planetsystem, och allt syntes i begynnelsen ganska gott.
För många av de fysiker, som tidigare funnit den Maxwellska teorien väl hårdsmält,
kommo dessa strålningslösa elektroner som en länge efterlängtad anledning att återgå
till Franklins »teori». I tongivande kretsar började man rent av se litet snett på den
Maxwellska teorien, trots att rundradio, telefon- och telegrafkablar väva in jorden i ett nät
av elektromagnetiska vågor. R. A. Millikan, vilken gjort mästerliga mätningar av
elektronens laddning, är så övertygad om att han sett elektronerna, att han under det
överväldigande intrycket härav i ett populärvetenskapligt arbete 1917 skriver: »Icke desto mindre
tvingas fysici att undra om eterns spänningar och deformationer inte blivit en smula
överskattade och om icke, trots deras otvivelaktiga existens, elektriciteten själv efter allt att
döma är något mera bestämt, mera materiellt, än den allt överskuggande Maxwellska
teorien antog den vara. — De sista femton årens resultat har varit att föra oss tillbaka
mycket nära dit, där Franklin var 1750, med den enda olikheten att vår moderna
elektronteori vilar på en mängd mycket direkta och mycket övertygande fakta.»
Trots Millikan gapar dock ett svalg mellan Franklins »teori» och vår tids forskningar,
och man är som bäst i färd med att upplösa elektronen i ett komplex av föreställningar.
En mängd övertygande fakta ha just visat, att den elektromagnetiska vågen är så intimt
knuten till elektronerna, att man nödvändigt måste ställa vågen i förgrunden. Louis de
Broglie (1925) och E. Schrödinger (1926) ha genom att övergiva den Bohrska hoppande
elektronen visat, att man på vågmekanisk väg kan betydligt säkrare överblicka
elektronernas strålningsegenskaper. Upptäckten av elektronstrålarnas interferens har givit
experimentell bekräftelse på deras vågartade karaktär, och upptäckterna av positroner
och neutroner och av den artificiella radioaktiviteten ha även i andra avseenden
fördjupat uppfattningen av växelverkan mellan materia och elektricitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
